Jytte Guteland

och Anna Hellgren.

dödsdomar utfärdas och verkställs i enormt snabb takt. Regimen är oroad och försöker sätta skräck inför revolutionsdagen den 11 februari.  Omvärlden måste reagera och sätta press mot det iranska ledarskiktet. SSU anser att Sverige och EU, som en politisk markering, kan utfärda reseförbud mot de iranska ledarna. Vi är med på Ekot idag och säger detta. Nu måste både opposition och regering markera.

I partiledardebatten talar statsministern om hur ”100 000 fler” är sysselsatta i Sverige idag, hur Sverige har klarat krisen bättre än omvärlden och om hur landet omnämns positivt på ett löp i Dagens Industri. Från fönstergluggen vid statsministerns fönster glittrar vattnet och gatlyktorna nedanför. Det skinande blanka ”föregångslandet” Sverige.

Men den hårda verkligheten är att inte alla delar glamouren och glittret som statsministern ser från Rosenbad. Som de 50 000 sjuka som utförsäkrats från ekonomisk trygghet eller alla de unga som nu tvingas till socialen eftersom de saknar jobb. Det mest ovärdiga är det sätt föregångslandet Sverige nu möter de unga vuxna. Den unga generationen i Sverige är rekordstor. De största gymnasieklasserna på 20 år lämnade gymnasieskolan förra våren. Mitt i finanskrisens kölvatten startar de sina vuxna liv. En av fyra startar ett liv med arbetslöshet.

Kanske.. kanske skulle du statsminister Fredrik Reinfeldt se ett annat Sverige om du reste mer.. Om du reste till Västsverige och mötte alla de arbetare som drabbats av krisen, som mist sina jobb. Om du besökte landsbygd runt om i vårt land och såg hur rädslan över ensidig storstadsfokusering nu sprider sig. Om du reste runt i storstäderna och talar med de unga som tvingas leva sina liv i arbetslöshet utan hopp om jobb. Om du tog dig tid att se hur sorgligt, men också onödigt det är att en 19-åring ska behöva starta sitt liv i arbetslöshet.

Kanske skulle du då kunna ge hopp? Hopp om ett nytt Sverige. Ett möjligheternas land.  Landet där förskolan har en pedagogisk plan, där alla unga går i en skola med ambitioner, där en stor del av befolkningen har trygghet och välfärd. Ett land som har värnat sammanhållning istället för klyftor. Ett land som kan förvandla misstro och rädsla genom hopp.

Kanske …kanske statsminister Fredrik Reinfeldt, men jag är rädd att så inte är fallet. För sanningen, mina damer och herrar, det är så här vi blev varnade att det skulle bli.  Fredrik Reinfeldt varnade oss redan från start genom boken det sovande folket. Där fick vi veta av Reinfeldt att ”vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt ska inga standardkrav skattefinansieras.”. Reinfeldt skrev också ” Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd” och ”Välfärdsstaten är en omöjlig konstruktion” samt ”politiker skapar inga resurser och kan därför inte heller ställa ut löften om resursernas fördelning”. Statsministern tror på social darwinism ”att hungriga vargar jagar bäst”.

Det är en gammal historia. Så gammal som vår svenska historia. Skillnaden mellan socialdemokrater och moderater har alltid mätts i mod och självförtroende. Moderaterna tror att tåget inte kommer att nå målet om inte några av de äldre, vissa av de unga, några av de utsatta lämnas efter bakom. ”De starka” — ”De starka” berättar de för oss, ”kommer att ärva vårt land”.

Vi socialdemokrater tror på något annat. Vi socialdemokrater tror att vi kan klara resa med hela familjen ombord. Vi tror på det gemensamma. På att vi blir starka tillsammans. Att vårt land, möjligheternas Sverige ska bygga på detta – sammanhållningen, anständigheten och modet att stå upp för alla. Tillsammans kan vi investera oss ur krisen. Vända utvecklingen genom satsningar på utbildning, stöd till strategiska branscher då det behövs, ge hopp och jobb till unga. Det är värdigt möjligheternas land. Sverige.    

Damer och herrar, systrar och bröder, för allas vår skull. För våra framtida möjligheter. För kärleken till landet Sverige. För familjen Sverige. Snälla, låt denna nation minnas hur framtiden byggs.

Jytte Guteland

Förbundsordförande SSU

Säga vad man vill om debatten, men det går inte att komma  med klyschan ”det är ingen skillnad i svensk politik” eller ”det var tråkigt”. Det var verkligen aktion den här gången. 

Valen var tydliga:

Om jobben: Skattesänkningar på 100 mdr (och 20 mdr av dessa till den tiondel som tjänar mest) eller investeringar i välfärd och strategiska branscher för jobb? 

Om sjukförsäkringen: En politik som sparkar ut sjuka från sjukförsäkringen eller satsningar på trygghet och rehabilitering? Mona Sahlin gav debattens tydligaste besked kring detta; de 50 000 personer som nu sparkats ut ska återförsäkras och stupstocken, som den här regeringen har infört, ska bort.

Om kärnkraften: Mischmasch mellan Björklunds kärnkraftsiver och det av Olofsson kärnkraftssplittrade Centerpartiet eller trygg avveckling av kärnkraften?

Om jämställdheten: Strunta i sned könsfördelning i bolagsstyrelserna, eller lagstifta om det krävs för att uppnå jämställdhet? Likgiltighet inför ojämställt uttag av föräldraförsäkringen eller reformer för att öka individualiseringen i densamma?

Om framtiden: Fler ”skitår” eller en politik som investerar i Sverige – möjligheternas land.

Bra att någon ryter ifrån!

bra! Hoppas att affären går i lås nu.

fimbranschen verkar påverkad av det här och det här. En ny och frisk feministisk ilska verkar finnas i branschen. På tiden!

1-0 till Mona Sahlin om pensionerna. Det avslutas med att Fredrik Reinfeldt frågar sig ”vilket alternativ” som finns till dagens orättvisa beskattning mellan löntagarna och pensionärerna. Mona beskrev ju just alternativet! Lika beskattning för dem som har arbetet som för dem som arbetar nu.   

1-0 till Mona Sahlin om sjukersättningen. Under det här debattavsnittet får vi höra det mest häpnadsväckande uttalandet från Fredrik Reinfeldt. Han skyller den inhumana behandlingen av sjuka på att en ”myndighets misslyckande”. Va?! Så fräckt. Det är ju regeringens bristande direktiv myndigheten följer! Någon hederlighet får man väl ändå kräva på den här debattnivån?

0-0 om ungdomsarbetslösheten. Det var alldeles för lamt om jobben. Det dribblades tyvärr bort av båda sidor. Synd. Det här borde Mona sagt.

Det är nästan värre när tal och handling är så långt från varandra.