Efter att under flera år ha tänkt åka hit och sedan vidare mot Burma fick jag äntligen tillfälle, men planeringstiden blev kort. Flygbiljetterna bokades för mindre än en vecka sedan och därefter har jag kört öppna spåret i helgen (kom i mål, vilket länsman inte meddelade på bloggen..) så jag hann knappt tänka på resan innan vi var på plats.
Förutom att benen är dubbelt så stora som vanligt (de har efter nio mil på skidor och sedan 32 timmars resa svullnat upp till grotesk storlek..) så mår jag bra. Vi är fyra i den svenska delegationen, förutom jag är Emma och Ingela från SSU och Eleonore från s-studenter på plats. Syftet är att starta ett projekt med demokratiutbildningar. Idag har vi träffat företrädare för partiet DPNS. Vi har också träffat företrädare för fackföreningsrörelsen Yuang Chi Oo som stöttar burmesiska migrantarbetare i Thailand och företrädare för Assistance Association for Political Prisioners (Burma). Allt har varit informativt, men det sista besöket kommer jag nog aldrig glömma. Jag fick se hur politiska fångar behandlas i Burma. En exfånge berättade hur det ser ut och visade en rekonstruerad cell. Fångarna är i cellen 23 timmar per dygn, sover på golvet, uträttar toalettbehov i en balja i den minimala cellen, de utsätts för tortyr av medeltida snitt. Idag hålls 2237 politiska fångar i Burma. Vidrigt!


