och det är Amanda Jenssen. Hon var ju bäst. Malin Wollin har helt rätt.  

är titeln på Marjaneh Bakhtiaris grymma bok som jag läser just nu. Läs den, men inte på t-banan eller bussen man garvar nämligen pinsamt högt.

Som när Panthea, mamman i familjen, vill lära sig alla olika sätt att tacka på.

Dottern säger ”men det hör du ju. Tusen tack, det betyder att man alltså tackar tusen gånger. Det är som tack så mycket”.

”När man säger tack shelv?”

”Tack själv? Ja men, det är ju när nån tackar dig, och sen tackar du också för att dom har tackat. Alltså istället för att säga varsågod. Men det är inget viktigt mamma. Säg bara tack.”

Panthea hade bara sagt tack och tack så mycket dittills. Det kanske räckte, men det var tråkigt. Hon sökte nyanser. Hon ville säga ”tack för senast”, ”tack men nej tack”, ”jag tackar för mig” och kanske en vacker dag till och med avancera till ”tacka vet jag..” ”tack vare” och så vidare.”

Nu ska jag läsa min överfulla mail. Tack för idag.

datorerna här. Jag har följdaktligen levt utan min dator i några dagar och missat att jag avslutade med att kalla Nyamko för moderat i förra inlägget. Även om det är svårt att se skillnad så ska givevis rätt parti, Fp, belastas för bristen på ungdomspolitik.

Hade en helt fantastiskt helg. En bidragande orsak var killen i videobutiken:

Videokillen: Vad är ditt personnummer?

Jag: 79 osv

Videokillen: 89 vad sa du sen?

Tio år yngre alltså! Jag är så pigg idag. Kan behövas med det här klimatet. Idag träffade jag en kille som upplyste mig om att medeltemperaturen i Stockholm är 8 grader. Som ett kylskåp.  

är nog ganska nöjd. Det hade jag varit..

så här på måndagseftermiddagen. 

”My sweet lord” i MP3n på vägen till jobbet och känner mig helt upplyft. Det är faktiskt lättare att hinna med alla nya arbetsuppgifter efter en så religöst upplyftande t-banefärd genom vackra Stockholm. Lite maniskt går jag nu igenom post, mail, planering av resor och samtal med alla kloka kollegor på ringvägen 100. De stackarna tror kanske att de fått en religiöst fanatisk ordförande.

Knäppt att man fortfarande blir glad av fredagar, fast jag inte har en vanlig arbetsvecka.

Igår vaknade jag i Lund, åt lunch i Helsingborg och spenderade natten på Karlsnäsgården utanför Ronneby. Nu är jag i Karlskrona, vid lunch är jag i Jönköping och i natt vet man aldrig. Ingen städning, räkningar eller dåliga samveten når mig när jag reser. Det här är livet!

eller är Björn Skifs ”håll mitt hjärta” en av de vackraste moderna svenska kärlekssångerna? När man ser texten så dryper det ju om den, men lyssna på honom och jag kan lova att även ni coola därute kommer att smälta.

”Håll mitt hjärta,
håll min själ.
Lägg mitt huvud
i ditt knä.
Säg att du menar
och vill mig väl.

Håll mitt hjärta,
håll min själ
Som jag väntat,
alla år.
Du kan läka
mina sår.
Ta mina händer
och gör mig hel.
Ta mitt hjärta,
ta min själ.

Håll mitt hjärta,
håll min själ.
Låt mig bara
stanna här.
Så allt jag ber dig,
allt jag begär.
Håll mitt hjärta,
håll min själ.”

sa guiden på bussen hit till Goa. Jag funderade på vad hon menade. Här bor typ en sjättedel av världens befolkning. Sverige är en liten by. Vi har ett konstigt kallt klimat i förhållande till de flesta länder. Märkliga saker gör vi, hoppar små grodor, äter rutten fisk och dricker mängder med sprit på helgerna.

Men likheterna mellan befolkningen i vår lilla by och folket här är ganska stora. Vi gillar att bada i havet, äta gott och ha på oss vackra kläder. Nu blir det mat för min del. Har inte fått ned något p.g.a. hettan 30 grader. ha!

Visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka?

Ingen beskriver vårångesten som Karin Boye. Hur ska man njuta av värmen och ljuset när vemodet finns kvar i kroppen? Vackert är det även när Åsa Petersen skriver i Aftonbladet.  

Idag ska jag läsa andras satir och klokskap i bloggar och böcker. Härligt med en helt tom dag. Kanske ska jag också våga mig ut i solen.