Redan efter tre dagar i de Vastsahariska flyktinglagren ar jag ganska slut i kroppen. Givetvis blev jag ordentligt forkyld redan efter en dag och har darefter kampat mot feber i 40 graders varme. Samtidigt upplevde jag forstass mina egna problem som sma nar jag i verkligheten fick se hur manniskor lever under sa tuffa omstandigheter och under sa lang tid. I over 30 ar har de Vastsahariska flyktingarna levt i lagren. Det ar obeskrivligt varmt, det saknas mat. De flesta ar undernarda eftersom, det bara finns nagra basvaror att tillga. Nar vi kom var det precis pa vag att bli akut kris eftersom tonfisken var slut och ingen leverans pa vag. I sista stund fick de besked fran SIDA att de skulle fa en ny leverans.
Dessutom kraver varmen att man fart ordentligt med vatten och salt. Sjalv at jag for forsta gangen i mitt liv salt rakt av eftersom maten var sa daligt saltat. Jag tyckte dessutom att det var gott! Tack till O, den mer foruteseene SSUaren som hade med sig saltet.
Vi har varit med om sa mycket; levt med familjerna i lagret ”27 februari”, besokt vardcental och sett hur sma mojligheter de har att arbete under, sett arbetet pa ett kulturcenter i lagret, traffat flera ministrar, bland annat nar vi besokte informatrionsministeriet, dar vi fick mota informationsministern, sett Vastsaharas radiostudio och besokt platsen dar UJSARIO sprider sin information. Hemsidan verkar inte vara uppe just nu, men de lankar till oss pa den.
Vi har druckit mangder med te, bland annat nar vi var pa utflyckt och sag solnedgangen ga ned i oknen. Obeskrivligt haftigt.
Vi har traffat bade POLISARIOs och UJSARIOs ledare. Igar var vi pa besok hos presidenten och fick ta del av hans syn pa situationen.
Nu ar jag Johan och Magnus pa vag hem. For SSUs atta volontarer fortsatter resan i nastan tre veckor till. Jag onskar dem lycka till, men vet att det kommer ga bra. De ar grymma och har starkare halsa en jag.. De kommer att fa otroliga erfarenheter som gor att SSU kan arbeta annu aktivare for ett fritt Vastsahara.
