Det är så modigt och riktigt att Svenska kyrkan markerar att man står upp för de som utsätts av dagens allt hårdare politik. Vad skulle kyrkan vara annars, om de aldrig skulle ta ställning till det allvarliga? Förmodligen en mesig organisation som inte praktiserade sitt budskap i verkligheten. Jag menar vilken skillnad skulle de kunna göra kring kärleksbudskapet om de aldrig skulle markera när de som har makten gör fel?

Det är så tröttsamt hur den svenska högern försöker kleta ner den som tar ställning med nedsättande beskrivningar. Det är ett smart sätt att försöka göra folk obekväma eller renat av rädda att ta ställning. Men vem är man om man inte vågar stå upp när sjuka människor blir ekonomiskt bestraffade? Det är som Jonatan sa i bröderna lejonhjärta ”det finns saker man måste göra även om det var farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort”.

Det är verkligen illa hur landstinget i Halland beter sig. Det är lätt att föreställa sig det sluttande planet – första året får sjuksköterskorna 30 000 kr extra för att skippa semestern, nästa år är det 20 000 kr, år tre är det 10 000 kr och sedan ”vadå semester? Det har vi inte här!” Johan Norberg vill helt avskaffa rätten till semester. Ideologiskt drivet felslut. Förläng istället semestern så att fler orkar jobba många år till. Semestern ger kreativitet och möjlighet att ladda om så att vardagen sedan fungerar bättre.

Den här veckan har jag bland annat besökt invigning av valcenter i Örebro (där 27 000 medborgare nu går till omval), frihetskampanjen har sedan besökt hela landet. Själv har jag träffat klasser bland annat i Karlstad och Smedjebacken.

Nu är jag i Västerås och ska besöka Rudbäckianska gymnasiet. Där släpper man vanligtvis inte in politiska ungdomsförbund, men de verkar göra undantag för mig som är förbundsordförande. Så vill jag inte ha det. Skolorna ska ha en princip som är begriplig för oss alla och som syftar till att stärka demokratin. Den enda principen vi har kunnat se skulle kunna fungera, är att alla politiska partier och ungdomsförbund släpps in. Givetvis har rektorn möjlighet att styra undervisningen så att det passar tidsmässigt, men de får inte vid upprepade tillfällen stänga oss ute. Hur kan man undervisa demokrati på pappret, då det i så hög grad handlar om praktik?

Jag träffade nyss aktivister från Egypten och Tunisien och hade förmånen att ställa frågor om situationen i länderna. Idag medverkar de i ett spännande seminarium, som du kan ta del av genom axess TV.

”Den nya generationen i Mellanöstern – en generation för demokrati?”

Under några intensiva och dramatiska dagar har den nya generationen i Mellanöstern visat sitt missnöje med sittande regimer. De nya medierna som Facebook, Twitter och Youtube, i kombination med de traditionella medierna, som al Jazeera, gjorde revolutioner i Egypten och i Tunisien möjliga. Samma kanaler ser nu till att revolutionerna sprider sig ytterligare. Globaliseringen har enat arga medborgare i hela regionen och de gamla ledarna har för första gången fått känna hur marken skakar. Demonstranter har trotsat utegångsförbud i de hårda diktaturerna och ett vanligt citat är: ”vi är inte rädda längre”.

Den nya generationen är globaliserad och säger att den strävar efter demokrati. Samtidigt finns det en stark motkraft i regionen som verkar parallellt med den nya generationens demokratilängtan. En kraft som förespråkar religiösa värderingar. Vilken roll kommer till exempel islamistiska muslimska brödraskapet att spela i det nya Egypten? Har de en samordnad agenda som är stark nog att utmana traditionella partier? Är det möjligt att omvandla de folkliga protesterna till institutionaliserad och långsiktig byggande av stabila system? Vilken typ av system behövs i Mellanöstern?

Salim Amamou, Tunisien, ställföreträdande ungdomsminister, revolutionsledare och bloggare.

Mustafa Alnagar, Egypten, revolutionsledare och bloggare som nu är Mohamed el Baradeis kampanjledare.

Shadi Hamid, Qatar, forskningschef för Brookings Doha Center

Stéphane Lacroix, Frankrike, Professor på Science Politique, specialiserad på islamistisk politik och Gulfstaterna.

Seminariet sänds på Axess TV (www.axess.se) enligt följande:

Torsdagen den 7 april kl 18.00-20.00. Söndagen den 10 april kl 17.00-19.00

Du kan också titta på seminariet på Axess Play fr o m fredagen den 8 april.

På ssu.se kan du läsa talet jag höll på Skanskas framtidsdagar. Jag lovade deltagarna att berätta en historia på bloggen. Ni ville höra om min syn på jämställdhet. Ledsen att det tog någon dag att skriva detta.

Den här berättelsen är självupplevd och jag har berättat den hundratals gånger, för jag blev själv förvånad över hur starka de fördomar är som präglar hur vi uppfostrar våra barn.

Jag och några släktingar till mig besökte ”polisskolans dag”, för några år sedan. Hela polishögskolan var öppen för allmänheten och vi kunde besöka olika stationer med diverse aktiviteter, polisbåtar, uppvisningar av olika specialenheter. Vid en station kunde barnen tävla mot varandra i en hinderbana (lik dem vi brukar se i amerikanska filmer om polis- och militärövningar). Vi hade två barn i vår grupp, en kille och en tjej. Båda kastade sig på hinderövningarna. Först skulle de klättra och använda armstyrkan på en bjälke. Något båda fixade snabbt. Sen skulle du upp på en ramp som de sedan skulle hoppa ner från.

Båda barnen var uppe på rampen samtidigt. Nedanför på andra sidan stod de vuxna och tittade. Då inträffar det märkliga. Den ena ungen får höra glada tillrop i stil med ”du fixar det, hoppa!”, ”kör hårt” och ”heja, heja!”. Den andra som står bredvid får i stället en helt annan reaktion från folkmassan av typen ”du måste inte..” , ”jag kan hjälpa dig” och ”du kan vända och klättra ner igen”.

Nu är det inte så svårt för er att gissa vem som var kille och vem som var tjej, men det som kanske förvånar är att tjejen var äldre, längre och därmed starkare. Han var fem år och hon var sex år.

Undrar just vem som kommer att bli starkast och kaxigast i löneförhandlingarna i framtiden?

Sensmoralen fattar ni, det jag ville säga till konferensen var att vi behöver ett nytt jämställdhetslyft, med satsningar för en jämställd förskola och skola. Det påverkar våra liv så enormt, hur bra starten blev.

Nu närmar sig partikongressen med stormsteg. Bara två dagar kvar innan det är dags. SSU har konsekvent drivit frågan att generationsväxla politiken. Det gäller beslutande organ såväl som politisk inriktning. Vi har under veckan sett hur kravet om ett förändrat VU nu också drivs från partiets valberedning. Det är bra. Nu behövs också en tydlighet att partistyrelsen behöver generationsväxlas vid kongressen. Alla nyval till partistyrelsen behöver vägas mot vår princip om generationsväxling.

Jag är precis hemkommen efter en resa till Thailand och sedan Burma. Det var otroligt nära att vi inte kom in i Burma. Ambassaden ville inte ge oss visum i tid. På fredagen såg det riktigt illa ut, då vi fortfarande några timmar innan flyget skulle gå saknade det visum vi ansökt om på nätet. Efter några timmars extra resa till ambassaden och böner till tjänstemännen där, lyckades vi tillslut få de papper vi behövde. Därefter bokade vi om flyget och kom iväg! Väl på plats sov vi några timmar och laddade för en varm dag i Rangoon.

Värmen var extrem, 38 grader, vi hade knappt koll på hur vi skulle ta oss till NLD och vandringen i staden började därför lite planlöst. Men vi lyckades tillslut och vid lunchtid var vi på plats på NLD:s möte.  Det var otroligt inspirerande att lyssna till Aung San Suu Kyi. Hon höll ett tal fullt av energi och skämtade flera gånger med partimedlemmarna. Vi fick talet översatt under mötet och Aung San Suu Kyi beskrev ett nytt program för organisationen, bland annat beskrev hon vikten av att genom nätverk engagera ännu fler unga och kvinnor till demokratirörelsen. Aung San Suu Kyi talade också om att mänskliga rättigheter samt om vikten av att ge utbildning till fattiga barn.

Vi SSU:are fick sedan chansen att tala med Aung San Suu Kyi i samband med mötet. Hon var väldigt vänlig och tog tid till det en stund under konferensen. Vi berättade att vi stöttar rörelsen och att vi hade besökt burmavänner i Mae Sot. Vi fick också tala med flera av NLD:s stora ledare. En av dem vi talade med hade suttit i fängelse under 20 år, på grund av politisk verksamhet. Han kunde berätta att han efter flera års fängelse hade blivit frisläppt. Samma dag han släpptes hade BBC intervjuat honom, men direkt efter det samtalet fängslades han igen och fick flera år till i fängelse. Totalt var han därför fri bara under ett dygn. Militärjuntan är extremt brutal.

Idag har SSU-delegationen besökt ett läger för burmesiska flyktingar. Officiellt bor där 35 000 personer, men inofficiellt så kan det röra sig om dubbelt så många. Vi fick träffa både dagis- och skolbarn samt besöka ett handikappcenter i lägret. Det var imponerande att se exempelvis hur bra dagiset verkade vara med tanke på hur fattigt alla i lägret tvingas leva. Jag kommer aldrig glömma intrycken och vi lovade att förmedla till omvärlden hur situationen ser ut. Några exempel:

Många har levt i lägret sedan det upprättades för tjugo år sedan.

Många har ingen möjlighet att återvända till Burma, då det är för farligt, men de saknar pass, och eller möjlighet att söka flyktingstatus i tredje land och kan därför inte lämna lägret. De fast i fattigdom och ofrihet.

Husen låg tätt i en dalgång och jag kan inte ens föreställa mig hur hemskt det måste vara när regnperioden gör hela området till en lervälling.

Många flyktingar är skadade av minor, vi fick träffa flera i handikappcentret, som kunde berätta om hur de drabbats innan de flydde Burma.

Först militärjuntan och deras härjningar, sedan Thailands hårda flyktingregler och slutligen omvärldens ignorans. Det är så att man skäms.

Efter att under flera år ha tänkt åka hit och sedan vidare mot Burma fick jag äntligen tillfälle, men planeringstiden blev kort. Flygbiljetterna bokades för mindre än en vecka sedan och därefter har jag kört öppna spåret i helgen (kom i mål, vilket länsman inte meddelade på bloggen..) så jag hann knappt tänka på resan innan vi var på plats.

Förutom att benen är dubbelt så stora som vanligt (de har efter nio mil på skidor och sedan 32 timmars resa svullnat upp till grotesk storlek..) så mår jag bra. Vi är fyra i den svenska delegationen, förutom jag är Emma och Ingela från SSU och Eleonore från s-studenter på plats. Syftet är att starta ett projekt med demokratiutbildningar. Idag har vi träffat företrädare för partiet DPNS. Vi har också träffat företrädare för fackföreningsrörelsen Yuang Chi Oo som stöttar burmesiska migrantarbetare i Thailand och företrädare för Assistance Association for Political Prisioners (Burma). Allt har varit informativt, men det sista besöket kommer jag nog aldrig glömma. Jag fick se hur politiska fångar behandlas i Burma. En exfånge berättade hur det ser ut och visade en rekonstruerad cell. Fångarna är i cellen 23 timmar per dygn, sover på golvet, uträttar toalettbehov i en balja i den minimala cellen, de utsätts för tortyr av medeltida snitt.  Idag hålls 2237 politiska fångar i Burma.  Vidrigt!

Ser pigga ut!