Mizzima skriver om vår kritik mot att SIDA haft möten med företrädare för Burmas handelskammare. Fler måste reagera mot detta!

Tack Jens Orback för artikeln ”Nu måste Sverige erkänna Västsahara”. Jag blev väldigt glad tidigare i veckan när jag kunde ta del av Jens Orbacks DN- debattartikel om Västsahara.

Själv vill jag påminna Socialdemokraterna om det egna kongressbeslutet att erkänna Västsahara. Det får inte bara bli en hyllvärmare. Det dags att agera i frågan. Det finns ju en majoritet i riksdagen!  Folkpartister, miljöpartister, socialdemokrater och vänsterpartister står alla bakom att Sverige ska erkänna Västsahara. Tillsammans förfogar de över en riksdagsmajoritet och kan därmed bidra till ett svenskt erkännande.

Jag förbereder mig för Almedalen just nu. I tankarna finns därför såväl utbildningspolitik, som svensk sjukvård och klimatfrågor. Samtidigt följer jag den mediala debatten om barnfattigdomen och den om kärnkraften. Det är både roligt och frustrerande att ha så många olika diskussioner i huvudet samtidigt. Frustrationen handlar förstås om att få tiden att räcka till alla spännande fördjupningar i de varierande ämnesområdena. Men en sak slår mig gång på gång oavsett ämnesområde. Sverige har tidigare haft enormt självförtroende, men har successivt tappat täten och har nu en mer medelmåttig attityd. I förberedelserna inför ett seminarium kring svensk sjukvård uttryckte en av debattanterna att ”Sverige ville tidigare vara världsbäst, idag vill man ha en god kvalitet för varje skattekrona.”

Ambitionen för svensk sjukvård är alltså att ”vi är inte bäst, men vi får ut mycket med tanke på insatsen. Vi är effektiva”. Problemet med det förhållningssättet är att det inte är långsiktigt hållbart. Utan höga ambitioner kommer vi så småningom att tappa allt fler tätpositioner. Vi lever på gamla meriter, tidigare höga ambitioner har givit oss kunskap som gör att vi kan lyckas trots att vi inte har särskilt höga förväntningar på oss själva. Det kanske kan innebära att vi klarar färre investeringar under en period, då vi tidigare låg så långt före i utvecklingen. Men det betyder inte att det är ett hållbart förhållningssätt.

Det tar tid för andra länder att springa ikapp.  Men om den ledande debatten kring kärnkraft, barnfattigdom, sjukvård eller utbildning allt mer handlar om kortsiktighet och ovilja att investera så kommer vi bli de medelmåttor som den här regeringen verkar omfamna. Alltid med devisen ”statskassan i balans och samhällsekonomin på dekis”. Regeringen kanske kunde ha sloganen ”Vi vill vara ganska effektiva mot barnfattigdomen, men det får inte kosta för mycket”.

Besöket i Hebron kommer jag nog aldrig glömma. Staden är obeskrivligt vacker, men den politiska agerandet från ockupationsmakten är ful. Jag fick bevittna ett rent apartheidsystem, där vägar är avdelade mellan israeler och palestinier. Israelisk militär är överallt, handelscenter har tvingats stänga på grund av alla vägspärrar och avstängda områden. Vi träffade bland annat Hebron Rehabilitation Committee, HRC, som berättade hur de försöker få befolkningen att återvända genom att restaurera hus och stödja återuppbyggnad av staden. De kunde visa många exempel på hur de hade hjälpt familjer, skolor andra samhällsfunktioner. Det gav lite hopp att se deras arbete.

Vi som var med igår var trots HRC:s arbete helt chockade av hur människor blir behandlade. Hur kan historien med apartheidsystem upprepa sig utan att världsledarna reagerar? Hur kan så mycket kränkningar tillåtas pågå utan att världen förstår farorna? Detta är ingen jämlik konflikt. Israelisk militär visiterar människor i deras egen stad när de är på väg hem, till jobbet, till affären. Allt för att göra livet så svårt, att palestinierna så småningom ska flytta. Kränkningarna syftar bara till en sak, att komma åt marken.

Jag besökte byn Wad rahal utanför Betlehem, där människor drabbas av ockupationen. Jag fick se ruiner från hus som soldater med bulldozer jämnat med marken, utan förklaring. Jag fick höra om mannen nu kämpar för att få behålla sitt hus och sitt jordbruk, i utkanten av byn. Jag fick träffa en 26-åring som, utan rättegång, under ett års tid suttit fängslad i israeliskt fängelse på grund av sitt engagemang för sin by. Några frågor:

1. Hur kan människors hus konfiskeras och land stjälas utan att omvärlden reagerar?

2. Hur kan Israel ta sig rätten att ha rätt att fängsla vilken palestinier de vill utan rättegång?

3. Hur kan dessa murar byggas längre och längre och tvinga människor från varandra. Hindra familjer att ses, förvärvsarbetande från att nå sina jobb, jordbrukare från att bruka sitt land?

Jag var nyss i Berlin och gladdes åt den rivna muren. Jag tog bilder tillsammans med hundratals turister som gladdes åt att den revs. Många talade om hur ofattbart det var att den funnits. Nu är jag i Palestina och ser hur muren skär sönder palestiniernas liv idag.

Jag och SSU:s förbundssekreterare samt en delegation SSU:are ska snart till Ramallah och träffa Fatah Youth. Samtalet kommer att handla om ockupationen, om läget efter helgen, om samarbetet mellan SSU och Fatah Youth i framtiden. Ibland är går det snabbt i livet. Igår följde jag valvakan, idag handlar samtalen om hur vi ska kunna få nytt hopp i Mellanöstern.

Just nu sitter jag i lobbyn på vårt hotell i Jerusalem. Utanför tutar bilarna lite, men annars är det lugnt. Det känns overkligt att det tydligen var skottlossning i grannkvarteret här igår. En 16-årig kille dog. Jag har nyss träffat Isabel som har jobbat här i tre månader nu. Hon berättar om de mest fasansfulla situationer, där små barn blir utsatta för beskjutningar. Redan efter några timmar har jag återfått den känsla jag hade sist jag besökte Palestina. Hur kan detta hända? Hur kan människor fråntas allt och förväntas acceptera det?

Underbart med Örebro (och i skrivande stund ser det väldigt bra ut med Västra Götaland också). Vilken valrörelse vi har gjort. Socialdemokraterna var verkligen bäst organiserade och tydligast politiskt.

I Örebro ledde det till en enorm framgång. 8 procentenheter fram jämfört med valet 2010. Det är verkligen ingen slump. Organisationen var vältrimmad, jag vet hur många samtal som genomfördes bara under de dagar jag var med. Politiskt prioriterades unga frågor, utbyggnad av förskolan, satsningar på skolan och på fritidsverksamheten, nolltolerans mot ungdomsarbetslöshet. Partiet prioriterade också väldigt tydligt miljöfrågorna. Utbyggnad av vindkraft är en av de prioriterade frågorna. Grattis Örebro till ett bra ledarskap! Nu väntar jag med spänning på att få veta om det goda s-resultatet i Västra Götaland leder till majoritet i regionen.

Idag är jag i Borås med SSU:s frihetskampanj. Vi har besökt Viskastrandsgymnasiet och Södra Älvsborgs sjukhus. Många samtal har handlat om hur vi vill ha sjukvården i framtiden,. Många känner till vad som händer om sjukvården blir mer privat. Man har sett i filmer och i TV-serier hur ambulanspersonalen frågar efter försäkring innan de väljer sjukhus. Dessutom kostar den amerikanska sjukvården mer. En större andel av USA:s BNP får läggas på ett kostsam sjukvård. Ändå har de borgerliga den amerikanska sjukvården som förebild. I Stockholm har man redan privatiserat delar av sjukvården. Jag har hört hur patienter erbjuds att gå före i kön om de kan betala hundratusen eller mer.

Vi vill istället förbättra vården. Några exempel:

-       Vi vill bygga ut hemsjukvård så att barn och äldre kan få vård hemma.

-       Vi vill ha max en timme innan man får möta läkare vid akutsjukvård.

-       Vi vill att unga ska få tandvård gratis upp till de är 25 år.

Några exempel varför man ska välja Socialdemokraterna i valet. Själv ska jag ta en glass vid Viskans Café innan jag åker till P4 radio Sjuhärad och pratar om valet.

Idag har jag deltagit i valrörelsen för omvalet för regionen Västra Götaland. Idag har jag varit på Magnus Åberg Gymnaiset, deltagit i valaktivitet vid högskolan i Väst samt deltagit i ”knegarradio”. Tack alla SSUare för allt engagemang.