Artikel publicerad i AiP.

”Att falla är lätt, att stå upp är svårt” beskriver socialdemokratins framtida utmaning. Under de närmsta åren måste vi våga tro på våra värderingar trots ett valnederlag. Våga ompröva och hitta nya lösningar och inte rygga undan för de samhällsproblem som vi tidigare inte rått på. Det är den största utmaningen fram till nästa val. Och det kräver mod.

I detta arbete spelar SSU en mycket viktig roll. Vi ska inte sticka under stol med att SSU haft en svår tid – men nu vänder det. Jag känner det när jag träffar SSUare på kurser, i kampanjer och på klubbmöten. Det finns en iver att komma igen och den ska vi ta vara på.

För mig handlar det om att våga prioritera, att verkligen lyfta fram och ta itu med avgörande frågor. Frågor som vi tidigare har pratat om men inte på allvar brottats med. Jag ser tre sådana områden: skolan, mångfalden och vår rörelses internationella solidaritet.

Jämlikhet kräver kunskap. Just nu förändras skolan genom en destruktiv borgerlig politik. Moderat_regeringens idé, att dela in gym_nasie_eleverna i A, B och C-lag enligt principen ”vissa lär med huvudet och andra med händerna”, är mycket gammalmodig. Högerns negativa människosyn synliggörs. Inte behöver du en massa kunskap, idéer och möjligheter om du ska bli hantverkare, undersköterska eller bilmekaniker?

Men det handlar inte bara om att kritisera högerns gammalmodiga sorteringsskola. Vi måste hitta socialdemokratiska svar på hur framtidens skola ska se ut. Hur minskar vi skolsegregationen och ger alla ungdomar samma framtidschanser? Hur ska skolan fungera för att möta ett modernt arbetsliv och därutöver forma starka och nyfikna medborgare?

Här behövs ett radikalt och tydligt socialdemokratiskt alternativ. Kunskap och möjligheter är till för alla. Elever ska inte tvingas välja inriktning för livet när de i nian väljer gymnasium, eller rätt språkkurs i års_kurs sex eller sju. Det behöver finnas bredare ingångar till gymnasieskolan än i dag. Eleverna ska under det första året kunna känna efter och möta flera alternativ innan de gör sina val. Valen ska innebära en inriktning efter önskemål, men alla ska ge bildning och högskolekompetens.

Den andra stora frågan handlar om vår mångfald. För mig hänger hela välfärdens framtid på hur vi hanterar den frågan. Sverige är segregerat. Det finns ett ”vi och dom”. Vi socialdemokrater kämpade inte tillräckligt för att bryta det. Om vi inte utvecklar politiken och tar segregationen på allvar riskerar främlingsfientliga partier ta plats i riksdagen efter nästa val.

Integrationen handlar inte om en liten grupp utan om oss alla. Det är inte bara orättvist att samhället inte fattar det. Mångfalden gör Sverige starkare på en rad olika sätt; ekonomiskt, kulturellt, idémässigt. Ändå tar vi inte tillräckligt vara på denna styrka. Solidaritet och rättvisa betyder ingenting om de inte omsätts i praktiken. Här har det saknats politiskt mod för att åstadkomma riktig förändring, inte bara justeringar i marginalen.

Det är vårt jobb att reformera och förbättra. Den nuvarande regeringen kommer inte att hjälpa oss. Det är skrämmande att vi har en integrationsminister som har gjort det till sin huvuduppgift att misstänkliggöra unga muslimer.

Det finns ett brinnande internationellt engagemang, inte minst hos den unga generationen. Om vi ska fånga detta måste vi prioritera också de frågor som inte syns i tv-rutan. Aidskatastrofen i södra Afrika är en sådan fråga. Antalet hivsmittade fortsätter att öka i världen och uppgår i dag till närmare 40 miljoner människor. Fattiga länder drabbas extra hårt eftersom de saknar resurser att sätta in bromsmediciner och hela byar slås ut när bara barn och äldre blir kvar i livet.

Aidskatastrofen i södra Afrika måste synas och få beröra. Ansvaret vilar tungt på den rika världens axlar. SSU och partiet måste välja att berätta om och kämpa mot orättvisor som pågår i det tysta. De största orätt_visorna förtjänar våra största insatser. SSU måste kämpa för att föra upp den internationella solidariteten på den politiska dagordningen.

I slutändan handlar det om att SSU och socialdemokratin måste ta för sig. Vi måste våga ompröva gamla åsikter för att nå en jämlik värld. Först då kan vi på allvar bli en samhällsförändrande kraft igen.

Det är möjligt, om vi bara vågar.

Jytte Guteland

ledamot SSUs förbundsstyrelse