Jag sitter med kampanjteamet på väg till Örebro, där vi ska ska besöka en gymnasieskola, kampanja på stan och knacka dörr. S, I och P är med och jag har precis, under påsken, sett alla avsnitt av ”starke man”. Jag funderar på vem som är Matts, vem som är Jonna och vem som är Gunvor här? Jag ser inga fler likheter med serien..

Det är så modigt och riktigt att Svenska kyrkan markerar att man står upp för de som utsätts av dagens allt hårdare politik. Vad skulle kyrkan vara annars, om de aldrig skulle ta ställning till det allvarliga? Förmodligen en mesig organisation som inte praktiserade sitt budskap i verkligheten. Jag menar vilken skillnad skulle de kunna göra kring kärleksbudskapet om de aldrig skulle markera när de som har makten gör fel?

Det är så tröttsamt hur den svenska högern försöker kleta ner den som tar ställning med nedsättande beskrivningar. Det är ett smart sätt att försöka göra folk obekväma eller renat av rädda att ta ställning. Men vem är man om man inte vågar stå upp när sjuka människor blir ekonomiskt bestraffade? Det är som Jonatan sa i bröderna lejonhjärta ”det finns saker man måste göra även om det var farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort”.

Det är verkligen illa hur landstinget i Halland beter sig. Det är lätt att föreställa sig det sluttande planet – första året får sjuksköterskorna 30 000 kr extra för att skippa semestern, nästa år är det 20 000 kr, år tre är det 10 000 kr och sedan ”vadå semester? Det har vi inte här!” Johan Norberg vill helt avskaffa rätten till semester. Ideologiskt drivet felslut. Förläng istället semestern så att fler orkar jobba många år till. Semestern ger kreativitet och möjlighet att ladda om så att vardagen sedan fungerar bättre.

Den här veckan har jag bland annat besökt invigning av valcenter i Örebro (där 27 000 medborgare nu går till omval), frihetskampanjen har sedan besökt hela landet. Själv har jag träffat klasser bland annat i Karlstad och Smedjebacken.

Nu är jag i Västerås och ska besöka Rudbäckianska gymnasiet. Där släpper man vanligtvis inte in politiska ungdomsförbund, men de verkar göra undantag för mig som är förbundsordförande. Så vill jag inte ha det. Skolorna ska ha en princip som är begriplig för oss alla och som syftar till att stärka demokratin. Den enda principen vi har kunnat se skulle kunna fungera, är att alla politiska partier och ungdomsförbund släpps in. Givetvis har rektorn möjlighet att styra undervisningen så att det passar tidsmässigt, men de får inte vid upprepade tillfällen stänga oss ute. Hur kan man undervisa demokrati på pappret, då det i så hög grad handlar om praktik?

Jag träffade nyss aktivister från Egypten och Tunisien och hade förmånen att ställa frågor om situationen i länderna. Idag medverkar de i ett spännande seminarium, som du kan ta del av genom axess TV.

”Den nya generationen i Mellanöstern – en generation för demokrati?”

Under några intensiva och dramatiska dagar har den nya generationen i Mellanöstern visat sitt missnöje med sittande regimer. De nya medierna som Facebook, Twitter och Youtube, i kombination med de traditionella medierna, som al Jazeera, gjorde revolutioner i Egypten och i Tunisien möjliga. Samma kanaler ser nu till att revolutionerna sprider sig ytterligare. Globaliseringen har enat arga medborgare i hela regionen och de gamla ledarna har för första gången fått känna hur marken skakar. Demonstranter har trotsat utegångsförbud i de hårda diktaturerna och ett vanligt citat är: ”vi är inte rädda längre”.

Den nya generationen är globaliserad och säger att den strävar efter demokrati. Samtidigt finns det en stark motkraft i regionen som verkar parallellt med den nya generationens demokratilängtan. En kraft som förespråkar religiösa värderingar. Vilken roll kommer till exempel islamistiska muslimska brödraskapet att spela i det nya Egypten? Har de en samordnad agenda som är stark nog att utmana traditionella partier? Är det möjligt att omvandla de folkliga protesterna till institutionaliserad och långsiktig byggande av stabila system? Vilken typ av system behövs i Mellanöstern?

Salim Amamou, Tunisien, ställföreträdande ungdomsminister, revolutionsledare och bloggare.

Mustafa Alnagar, Egypten, revolutionsledare och bloggare som nu är Mohamed el Baradeis kampanjledare.

Shadi Hamid, Qatar, forskningschef för Brookings Doha Center

Stéphane Lacroix, Frankrike, Professor på Science Politique, specialiserad på islamistisk politik och Gulfstaterna.

Seminariet sänds på Axess TV (www.axess.se) enligt följande:

Torsdagen den 7 april kl 18.00-20.00. Söndagen den 10 april kl 17.00-19.00

Du kan också titta på seminariet på Axess Play fr o m fredagen den 8 april.

På ssu.se kan du läsa talet jag höll på Skanskas framtidsdagar. Jag lovade deltagarna att berätta en historia på bloggen. Ni ville höra om min syn på jämställdhet. Ledsen att det tog någon dag att skriva detta.

Den här berättelsen är självupplevd och jag har berättat den hundratals gånger, för jag blev själv förvånad över hur starka de fördomar är som präglar hur vi uppfostrar våra barn.

Jag och några släktingar till mig besökte ”polisskolans dag”, för några år sedan. Hela polishögskolan var öppen för allmänheten och vi kunde besöka olika stationer med diverse aktiviteter, polisbåtar, uppvisningar av olika specialenheter. Vid en station kunde barnen tävla mot varandra i en hinderbana (lik dem vi brukar se i amerikanska filmer om polis- och militärövningar). Vi hade två barn i vår grupp, en kille och en tjej. Båda kastade sig på hinderövningarna. Först skulle de klättra och använda armstyrkan på en bjälke. Något båda fixade snabbt. Sen skulle du upp på en ramp som de sedan skulle hoppa ner från.

Båda barnen var uppe på rampen samtidigt. Nedanför på andra sidan stod de vuxna och tittade. Då inträffar det märkliga. Den ena ungen får höra glada tillrop i stil med ”du fixar det, hoppa!”, ”kör hårt” och ”heja, heja!”. Den andra som står bredvid får i stället en helt annan reaktion från folkmassan av typen ”du måste inte..” , ”jag kan hjälpa dig” och ”du kan vända och klättra ner igen”.

Nu är det inte så svårt för er att gissa vem som var kille och vem som var tjej, men det som kanske förvånar är att tjejen var äldre, längre och därmed starkare. Han var fem år och hon var sex år.

Undrar just vem som kommer att bli starkast och kaxigast i löneförhandlingarna i framtiden?

Sensmoralen fattar ni, det jag ville säga till konferensen var att vi behöver ett nytt jämställdhetslyft, med satsningar för en jämställd förskola och skola. Det påverkar våra liv så enormt, hur bra starten blev.