Nu närmar sig partikongressen med stormsteg. Bara två dagar kvar innan det är dags. SSU har konsekvent drivit frågan att generationsväxla politiken. Det gäller beslutande organ såväl som politisk inriktning. Vi har under veckan sett hur kravet om ett förändrat VU nu också drivs från partiets valberedning. Det är bra. Nu behövs också en tydlighet att partistyrelsen behöver generationsväxlas vid kongressen. Alla nyval till partistyrelsen behöver vägas mot vår princip om generationsväxling.

Jag är precis hemkommen efter en resa till Thailand och sedan Burma. Det var otroligt nära att vi inte kom in i Burma. Ambassaden ville inte ge oss visum i tid. På fredagen såg det riktigt illa ut, då vi fortfarande några timmar innan flyget skulle gå saknade det visum vi ansökt om på nätet. Efter några timmars extra resa till ambassaden och böner till tjänstemännen där, lyckades vi tillslut få de papper vi behövde. Därefter bokade vi om flyget och kom iväg! Väl på plats sov vi några timmar och laddade för en varm dag i Rangoon.

Värmen var extrem, 38 grader, vi hade knappt koll på hur vi skulle ta oss till NLD och vandringen i staden började därför lite planlöst. Men vi lyckades tillslut och vid lunchtid var vi på plats på NLD:s möte.  Det var otroligt inspirerande att lyssna till Aung San Suu Kyi. Hon höll ett tal fullt av energi och skämtade flera gånger med partimedlemmarna. Vi fick talet översatt under mötet och Aung San Suu Kyi beskrev ett nytt program för organisationen, bland annat beskrev hon vikten av att genom nätverk engagera ännu fler unga och kvinnor till demokratirörelsen. Aung San Suu Kyi talade också om att mänskliga rättigheter samt om vikten av att ge utbildning till fattiga barn.

Vi SSU:are fick sedan chansen att tala med Aung San Suu Kyi i samband med mötet. Hon var väldigt vänlig och tog tid till det en stund under konferensen. Vi berättade att vi stöttar rörelsen och att vi hade besökt burmavänner i Mae Sot. Vi fick också tala med flera av NLD:s stora ledare. En av dem vi talade med hade suttit i fängelse under 20 år, på grund av politisk verksamhet. Han kunde berätta att han efter flera års fängelse hade blivit frisläppt. Samma dag han släpptes hade BBC intervjuat honom, men direkt efter det samtalet fängslades han igen och fick flera år till i fängelse. Totalt var han därför fri bara under ett dygn. Militärjuntan är extremt brutal.

Idag har SSU-delegationen besökt ett läger för burmesiska flyktingar. Officiellt bor där 35 000 personer, men inofficiellt så kan det röra sig om dubbelt så många. Vi fick träffa både dagis- och skolbarn samt besöka ett handikappcenter i lägret. Det var imponerande att se exempelvis hur bra dagiset verkade vara med tanke på hur fattigt alla i lägret tvingas leva. Jag kommer aldrig glömma intrycken och vi lovade att förmedla till omvärlden hur situationen ser ut. Några exempel:

Många har levt i lägret sedan det upprättades för tjugo år sedan.

Många har ingen möjlighet att återvända till Burma, då det är för farligt, men de saknar pass, och eller möjlighet att söka flyktingstatus i tredje land och kan därför inte lämna lägret. De fast i fattigdom och ofrihet.

Husen låg tätt i en dalgång och jag kan inte ens föreställa mig hur hemskt det måste vara när regnperioden gör hela området till en lervälling.

Många flyktingar är skadade av minor, vi fick träffa flera i handikappcentret, som kunde berätta om hur de drabbats innan de flydde Burma.

Först militärjuntan och deras härjningar, sedan Thailands hårda flyktingregler och slutligen omvärldens ignorans. Det är så att man skäms.

Efter att under flera år ha tänkt åka hit och sedan vidare mot Burma fick jag äntligen tillfälle, men planeringstiden blev kort. Flygbiljetterna bokades för mindre än en vecka sedan och därefter har jag kört öppna spåret i helgen (kom i mål, vilket länsman inte meddelade på bloggen..) så jag hann knappt tänka på resan innan vi var på plats.

Förutom att benen är dubbelt så stora som vanligt (de har efter nio mil på skidor och sedan 32 timmars resa svullnat upp till grotesk storlek..) så mår jag bra. Vi är fyra i den svenska delegationen, förutom jag är Emma och Ingela från SSU och Eleonore från s-studenter på plats. Syftet är att starta ett projekt med demokratiutbildningar. Idag har vi träffat företrädare för partiet DPNS. Vi har också träffat företrädare för fackföreningsrörelsen Yuang Chi Oo som stöttar burmesiska migrantarbetare i Thailand och företrädare för Assistance Association for Political Prisioners (Burma). Allt har varit informativt, men det sista besöket kommer jag nog aldrig glömma. Jag fick se hur politiska fångar behandlas i Burma. En exfånge berättade hur det ser ut och visade en rekonstruerad cell. Fångarna är i cellen 23 timmar per dygn, sover på golvet, uträttar toalettbehov i en balja i den minimala cellen, de utsätts för tortyr av medeltida snitt.  Idag hålls 2237 politiska fångar i Burma.  Vidrigt!