Sitter på tåg med kollegan, på väg hem från en stor konferens om s framtid som Göteborgs partidistrikt anordnade. Riktigt bra anordnat.

Nu följer vi händelserna i Egypten, militären stödjer tydligen folket nu! Jag läser att detta kan bli starten på en större demokratiseringsprocess i flera intilliggande diktaturer. Håller tummarna för att det är sant. Sverige kan genom enat tryck mot Mubarak visa sitt stöd till demonstranterna.

Tog del av aftonbladets nyhet om Lindex olika storlekar för pojkar och flickor. Där flickornas byxor är trängre eftersom de enligt företagets egen personal inte busar lika mycket som pojkarna. Lever vi verkligen på 2010-talet, det känns nästan lika mossigt som 1700-talets mode. Läser under korsettens historia att även barn använde korsett.  Vi ska inte acceptera att barn blir hindrade att röra sig fritt. Jag ska starta en fb-grupp och lämna över protesterna till Lindex.

Majoriteten i Stockholm har beslutat att skära 25 miljoner (sic!) från stockholmsidrotten. Det handlar alltså snarare om slakt än nedskärning. Många föreningar kommer att drabbas så hårt att de inte klarar sig om detta blir verklighet. En av Stockholms största handbollsföreningar ”spårvägen” överväger att lämna kommunen. Hur kommer det sig att kommunen har haft råd med avknoppningar som kostat skattebetalarna 100 miljoner extra till enskilda företagsvinster, medan barnen och de unga blir av med sina stöd till föreningar och idrottshallar?

Idag fick jag förfrågan om att möta TV4:s vd Jan Scherman i en debatt om porren i TV4-nyhetsmorgon samt i p1-morgon i SR i morgon onsdag. Jan Scherman har tackat nej. Varför vill han inte ta debatten?#svpol

Mitt tal idag på Folk och försvars rikskonferens handlade om att rädslan inte får styra säkerhetspolitiken.

”Jag lyssnade på filosofiska rummet igår igår och programmet ”var finns matematiken”. De vackraste formlerna är som bekant de enklaste. Det enkla som kan förklara till synes komplicerade och vitt skilda företeelser.

I politiken känns det sällan så, ofta är det många faktorer som samverkar och påverkar en utveckling. Men efter att ha funderat på temat säkerhet och vår samtid, slås jag ändå av att det finns ett samband som kan förklara många parallella händelser. Ett samband som kan tillämpas såväl på personer, som organisationer och på hela världsutvecklingen.

Jag tänker på hur rädslan är en självuppfyllande profetia. I motsats till självförtroende som ökar säkerheten.

När säkerhetspolitiken ska trygga oss från rädslan ser den annorlunda ut än när säkerhetspolitiken är sprungen ur en modig självsäker vision.

Den mänskliga psykologin styr oss starkt. Hemma vid köksbordet, på jobbet eller vid det internationella förhandlingsbordet – överallt vill vi känna oss trygga, bekräftade. Då vågar vi göra saker. Vi blir självsäkra.

Självsäkerheten, när den kombineras med ödmjukhet, leder oss ofta rätt. Sveriges självförtroende har gjort vårt land modigare på världsscenen. Vi har trott på vår förmåga att påverka internationella konflikter, vår egen och världens säkerhet. Det har gynnat vår säkerhet, men det har också gjort oss respekterade som ett land med integritet. Ett land som stundtals orkar gå mot strömmen.

Åt motsatt håll styr rädslan det mänskliga psyket. Den stryper kreativiteten. Vi känner alla igen det, hur rädslan leder till att rösten stockar sig i halsen, vi ställer oss långt bak i ledet.  Rädda människor likväl som rädda organisationer sluter sig mot omvärlden. Rädslan har därför makten att förlama hela nationer och världen. Vi blir protektionistiska, pekar ut syndabockar.

Igår var det judarna, idag är det muslimerna.

Under de senaste tjugo åren har världen genomgått en demokratisk revolution med en mängd nya demokratier, marknadsekonomin har vunnit över planekonomin och givit välstånd. Samtidigt har kommunikationen genom internet revolutionerat världen. Mycket av detta är positivt.

Samtidigt är vårt land är räddare idag än på mycket länge. Vi ser en rå kapitalism som glatt surfar runt på tidens våg. Vi ser hur populism och främlingsfientlighet ger svar där tomrum uppstått. Vi ser hur Sveriges förmåga att ingjuta mod kring delaktighet, demokrati och förmedla trygghet i internationella konflikter ifrågasätts, inte minst av oss själva.

Idag gömmer vi oss ofta bakom hinder. EU hindrar, vår tid är populistisk, i kampen mot terrorismen måste allt vara tillåtet. Men precis som s-studenters smarte ordförande sa, på iphonen här finns multifunktion! Politiken kan faktiskt vara multi. Klara av att göra två saker samtidigt.. Vi kan vara för EU men kritisk mot att det inte ageras tillräckligt mot den vitryska regimen och att det fiskas i Västsaharas vatten. Vi kan tydligt vara för att bekämpa terrorn men kritisk mot att människors integritet och rättsäkerhet angrips i vår tid.

Vi lever i rädslans tid, men när den vill har politiken har alltid kraft att förändra. Ge hopp och mod.

Sverige behöver en säkerhetspolitik byggd av självförtroende och inte rädsla.

Tack!”

Igår var jag ute i spåret igen. Körde i ett närliggande elljusspår. Vinglig som en bambi halkade jag runt i spåret tillsammans två andra stackare. Syftet var att stärka oss inför de nio milen i öppna spåret, men jag vet inte om det var så pedagogiskt att ge sig ut i blixthalkan. Jag såg ut som en treåring som fått sina första skidor och i huvudet ekade min släktings åttaåriga sons kvitter om hur han hade ”kört en mil i helgen” (på en tid jag måste förtränga för att orka mentalt).     

Imorse läste jag Gunnar Hökmarks (m) artikel på Brännpunkt, om att Sverige bör agera för att förändra situationen i Vitryssland. Läs den.  Jag håller med!

Så här tycker jag med anledning av  den höger-vänstersossedebatt som avslutade år 2010.  Lämna den där och starta det nya året fräscht.

Gör som jag, läs Thomas Sjöbergs Deanne Rauschers och Tove Meyers ”den motvillige monarken”. Det är en helt häpnadsväckande skandal som uppmärksammas. Jag måste erkänna att jag inte tog kvällstidningarnas skandal rubriker på så stort allvar när den presenterades i höstas. De kändes inte så allvarligt menade. Boken är däremot mycket allvarlig och det är oerhört läskiga aktiviteter som kungen ägnar sig åt. Strippklubbar, kaffeflickor, unga kvinnor som sups ned för att bli villiga. Detta är några av kungens tidsfördriv under många års tid. Utan någon som helst tanke på sin egen roll har han låtit Aje och Noppe och de andra kompisarna underhålla med grabbiga och sexistiska upptåg.

Kanske beror kungens bristande omdöme på att han alltid har blivit ledd av andra. Aldrig varken behövt, haft förmågan eller intresset att ta på sig en egen ledartröja i livet. Under hela uppväxten verkar han ha blivit inlindad i bommull och tvingats förhålla sig passivt artig. Paradoxalt nog har tydligen vår statschefs uppväxt präglats av en uppfostran som syftar till att göra honom viljelös och strömlinjeformad. Det kanske kan förklara, men aldrig ursäkta, att han låtit ”grabbarna” fixa de förnedrande festerna.