”Det handlar i grunden om frihet, jämlikhet och solidaritet.
Om respekt, värme och omtanke – och just om att vi bryr oss de våra och om varandra.
Och det är inte för att vara snäll som jag vill det.
Det är för att det är modernt, för att det är solidariskt och för att det är smart!
Det är för att vi alla vinner på det!
Utbildningssystem, trygghetsförsäkringar, välfärdstjänster – allt detta kan vi använda för att riva
hinder för individernas utveckling och för att sprida riskerna på fler.”

Just tanken på att sprida riskerna på fler människor är någonting som många antagligen inte så ofta tänker på. Just att sprida riskerna till flera skapar starkare samhällen där människor tillåts vara människor- alltså svaga och starka! För någonting som är djupt mänskligt är att ibland känna lust, hopp och energi, för att i ett annat ögonblick känna sig liten, energilös och utan framtidshopp. Jag gillar att Mona Sahlin skriver att det inte är för att vara ”snäll” som man vill ha mindre skillnader mellan folk, utan för att det är logiskt- mindre skillnader mellan människor skapar starkare band vilket i sin tur skapar starkare samhällen.

På samma sätt som funktionshindrade och människor med till exempel psykiska problem inte behöver någon som ”klappar” på dem på huvudet utan som istället ställer krav på handling- den handling som kan göras, och som baseras på stöd från omgivningen. Det värsta som finns är när man tar ifrån människors deras egna intiativ, istället skall man lyfta upp det som är bra hos människan- få personen att reflektera över sitt liv och hjälpa till att skapa mening i en (västerländsk) värld som blivit av med sin förtrollning

( OBS flummigt! Med förtrollning menar jag främst religionen som i ett sekulärt samhälle har en mindre roll och därmed kan skapa existentiell ångest hos den enskilde. Existentiell ångest är antagligen vanligare än vad man tror, när livet inte har i sig en fast grund blir det svårare att leva för människan- vi blir visserligen fria från religionens moralregler men vi tappar antagligen förmågan att svara på den fundamentala frågan kring ”livets mening”. Om vi tar in existentiell filosofi ( Sartre, Kierkegaard, Nietzsche, Buber) och accepterar att livet i sig inte har en mening utan att vi skapar meningar, i pluraris, kan detta ångesttillstånd minska. Eller att vi återanvänder kristen teologi och skapar ett livsbejakande tillstånd där kärlek till människan blir drivkraften att handla. ).

Samhället skall ju lyfta människor att själva ta ansvar för sina liv genom att veta att det finns skyddsnät om det går åt pipskogen. Människor skall våga ta risker just för att riskerna över tid är delade, som Mona Sahlin skriver.

Nu nämnde inte Mona Sahlin ”Jämlikhetsanden” vilket antagligen skulle förvirrat en del men det är så tydligt i denna bok att även rika tjänar på jämlikhet. Jämlikhet är det samma som styrka, och det är ingen tillfällighet att min kompis som gjorde den tuffaste militära utbildningen i Sverige , till kustjägare, arbetade i team. Just för att tillsammans är stark!

Det var ett bra tal ( jag har dock inte så mycket att jämföra med) sedan så är det visionerna om samhället som måste lysa igenom. Människor måste på allvar tro att det blir skillnad om de Rödgröna vinner, får då vinner man. Om man inte tror att det blir en faktisk skillnad, är risken att man förlorar.
Lycka till i valrörelsen!

Med Vänliga Hälsningar,
Johan Nyström
före detta medlem i S-studenter.
Nu ”passiv” medlem i Socialdemokraterna