Föbereder…

en debatt om ungdomsarbetslösheten som ABF Göteborg anordnade.  

Publiken är oroad..

Så här såg jag tydligen ut. Lite lik Gudrun Schyman

Skolverket slår nu fast det vi SSUare skrikit oss hesa om hela tiden!

av att alltid ha roliga, inspirerande människor runt mig. Idag har jag isolerat mig för att få klart några texter, arbetsuppgifter som har blivit hjärnspöken och surdegar i mitt liv. Trodde jag skulle gilla tystnaden och att den skulle inspirera mig att få klart texterna, men detta är snarare ångestframkallande ensamt. Jag minns plötsligt hur jag kände inför uppsatsskrivandet på högskolan..

håller med Eva-Lena om att vi har anat det ganska länge nu.

önskar att jag fått se och höra henne denna vecka. Håller fullständigt med Cissi Wallin.

Om en kort stund blir de första siffrorna klara. Ska följa det från sängen.

Såg nyss många fina hälsningar på facebook som jag missade när jag fyllde år i veckan. Jag blev så grymt rörd. Måste vara åldern..

Solen skiner ute men vi sitter på SSU-expen och ringer till medlemmar och uppmanar alla att rösta på söndag. Ta med en kompis och gå och rösta!

Frukost vid sängen, telefonsamtal och sms från världens bästa vänner och de vackraste blommorna från personalen på SSU-förbundet och från SSU Bohuslän. Man kunde tro att jag nått en aktningsfull ålder, och jag som bara fyller 20…

och det kommer från en republikan! Jag skämtar inte kungens tal var betydligt livligare än Reinfeldts. Flera somnade under statsministerns regeringsförklaring i år. Själv hade jag också svårt att koncentrera mig eftersom han läste innantill och eftersom flosklerna var så uttjatade.

Fem tistlar till statsministerns tal

1.  Ingen känsla. Det lät som om han inte trodde på det egna talet.

2. Det gjorde inte jag heller. Trodde på talet alltså. Gamla floskler om arbetslinjen mitt i krisen.

3. Inte ett ord om hur de unga nu drabbas av arbetslösheten.

4. Väldigt trist om EU ordförandeskapet. Vad skulle göras egentligen? Någon som minns?

5. Sammanfattning av krishanteringen. För sent! För sent! För sent!

Vaknar sju med snozzar dumt länge. Jag blir inte piggare av att katten ligger och spinner på en kudde i sängen. Tvingar mig tillslut upp och försöker använda glädjen från gårdagens norska val som motivation. Det räcker liksom inte. Hur fint det än är, så övervinner det inte morgontröttheten. Kroppen gör ONT. Påminns genom en lapp i köket om att det är riksdagens öppnande och att jag inte borde ha mina säckiga gamla jeans idag. Tvingas både stryka och ta bort katthår från de nytvättade kläderna (hur lyckas katten?). Sen är det dags för frukost. Det blir gröt idag igen (eftersom det är det typ är enda nyttiga målet mat som jag vet hur man tillagar, så måste jag ha det varje morgon för att kompensera för resten av dagen). Funderar över Patrik Swayze och blir lite sentimental en stund. Upptäcker att klockan är hysteriskt mycket. Det måste bli cykeln eftersom det går fortare än t-banan. Ugh tvingas cykla med kjol och datorväskan på ryggen. Framme dryper jag av svett. Mornar! Hur klarar andra människor detta?