11 timmar 8 minuter 4 sekunder. Stundtals kändes det som om jag var med i Stephen Kings ”Maratonmarschen”, som när vi hade fem mil kvar och blötsnön droppade i ansiktet.. då var gästbloggaren länsmans insatser ovärderliga. Likaså pappas uppmuntrande kommentarer. Bror hade man möjligen hjälp av som hare, eftersom han låg en dryg timme före oss.

För er som ännu inte kört de nio milen, kan jag berätta att det är en rent ombeskrivlig känsla att se målfållan. Jag fick en sån adrenalinkick att jag spurtade om ett antal förvånade skidåkare, som säkert startat senare än jag och som därmed ändå skulle slå min tid. Avslutade spurten med att försöka slå den sista killen jag hade framför mig och lyckades därför kröna det hela med en riktig praktvurpa i mål. Den vurpan ledde till att jag fick prata med målspeakern..

Nu bär det av hem igen! Mission completed!