Arkiv för oktober, 2008

Washington D.C.

Here I come! Nu ska SSUs förbundstyrelse följa presidentvalrörelsens sista dagar. Jag ska försöka komma åt att blogga om vårt program, som bland annat består av att besöka Obamakampanjen. Själv har jag hopp både om att det ska gå bra och att det ska påverka klimatet härhemma! När den amerikanska färjan girar lite till vänster innebär det enorma vänstervågor för övriga världens småbåtar.

Sitter just nu på flygplatsen och biter naglarna eftersom jag inte vet när jag kommer kunna använda internet nästa gång. Vill inte ruinera varken mig eller SSU för att kolla mailen.. Annars har jag haft en bra morgon. Var först på plats, har ätit min gröt och hade med mig ett nytt pass. Oroväckande med så mycket ordning och reda.

Enda störningen denna morgon var säkerhetskontrollen. Inte för att det hände något speciellt. Men den är så störande i sig själv och påminner så starkt om varför det ska bli skönt att bli av med den nuvarande amerikanska presidenten. Världen har knappast blivit säkrare men trakasserierna fler. När man står i strumplästen, visiterad, röntgad och blir av med sin tjugonde schampoflaska brukar åtminstone jag fundera på vad som händer med den som inte har ett tryggt medborgarskap i en demokrati som Sverige bakom sig? Ofrivillig endoskopi i förhörsrummet bredvid.  

 

   

Var på väg till jobbet

men insåg vid hallspegeln att jag skulle göra både mig själv och SSU en större tjänst genom att åka förbi frisören och klippa luggen. Jag började se ut som vår lilla pudel som alltid fick problem att se genom den för långa luggen. Pigg och stark var han (trots luggen), han blev 19 år! I veckan fick han lämna jordelivet. Jag minns både en glad och lite gnällig typ som fick följa med mig på SSU-möten. Han satt exempelvis med på en egen stol vid flera av de distriktsstyrelsemöten jag deltog vid. Tror att det fanns lite blandade känslor kring hans närvaro där..

   

Tvära kast mellan kärnkraftsaktion och valdebatt

Idag har jag debatterat mot McCain och för Obama på en debatt som anordnades av kåren på Södertörns hösgskola. Sedan har jag skrivit brev till Mona Sahlin och deltagit i aktion mot kärnkraften utanför Sveavägen 68. Lider dessutom av träningsvärk eftersom jag sprang för tre (!) dagar sedan. Udda att träningsvärken håller i sig. Måste vara grymt otränad.. Längtar efter mat, spabahandling och säng. I den ordningen. Men innan jag åker hem måste jag tipsa dig som läser detta om en bok som lämnat ovanligt starkt intryck hos mig. Den heter ”flickan som inte fick finnas”  och är en självbiografi skriven av Ethel G. Ericsson. Läs den! Tänk så många barn som har det så, också idag.  

 

Klok analys från arbetarrörelsens tankesmedja

VECKANS ANALYS:
Tänk om USA haft budgettak 
FREDAG 17 OKTOBER: Om USA hade hållit sig med ett budgettak hade finanskrisen inte blivit lika stor. Utan att på minsta sätt förminska finansmarknadernas eget ansvar för vidlyftig kreditgivning, spekulativ värdepappershantering och belöningssystem som direkt drev på spekulationerna måste man konstatera att de långvariga stora underskotten i den amerikanska budgeten spelat en stor roll för att den lånefinansierade konsumtionskarusellen kunnat snurra på allt fortare och allt vildare, skriver Arbetarrörelsens Tankesmedjas utredningschef Anne-Marie Lindgren i VECKANS ANALYS där hon reder ut vad debatten om budgettak och budgetregler egentligen handlar om. 
Debatten om vänsterpartiet ska tas med i en eventuell regeringskoalition eller inte tycks utvecklas till en debatt om vi ska ha budgettak eller inte. Den diskussionen sönderfaller vid närmare granskning i tre:
En som tycker att vi i princip ska ha ett tak, men att höjden på det ska variera med det ekonomiska läget. En som tycker att det bör finnas någon typ av regler för budgetbehandlingen, men att de som gäller nu behöver förändras. Och så en som verkar motsätta sig att det över huvud taget ska finnas ett tak.
Den förra hållningen finns hos många ekonomer, exempelvis finanspolitiska rådets ordförande Lars Calmfors. LO verkar luta åt den andra. Den tredje finns hos delar av vänsterpartiet. 
Man bör skilja mellan de här debatterna. 
• Budgettaket innebär att riksdagen fastställer den högsta nivån för statsutgifterna enligt en rullande treårsplan. Budgeten rymmer självklart en marginal för oförutsedda utgifter (finansieringsmarginalen). 
Under 1980-talet plussade riksdagen ofta på med nya utgifter utan att anvisa någon betalning, vilket inte var så bra för stabiliteten. Budgettaket är alltså ett uttryck för självdisciplinering: vill man göra något angeläget ovanför taket, får man finansiera det genom att skära i kostnaderna någon annanstans.
Budgettaket har också samband med överskottsmålet: statsbudgeten ska över en konjunkturcykel uppvisa ett överkott motsvarande en procent av BNP. För att ett sådant överskott ska uppstå får inte statsutgifterna ränna i väg hur som helst. 
Observera alltså att överskottsmålet inte kräver att statsbudgeten måste visa överskott varje enskilt år. Målet avser en konjunkturcykel – där man i goda år kan samla på sig litet större överskott, så att man i sämre tider kan öka på utgifterna, t o m så att det blir ett tillfälligt underskott.

 

Så om det inträffar drastiska förändringar som motiverar ökade statsutgifter, kan riksdagen också lyfta ett tidigare beslutat utgiftstak. 
Dagens situation med finanskris och annalkande lågkonjunktur kan ses som en sådan drastisk förändring, som kan motivera ökade statliga utgifter. Diskussionen om det är inte något dramatiskt utan rätt naturlig i sammanhanget. Det är en diskussion om var budgettaket ska ligga, inte ett krav på att det ska avskaffas. Noteras kan ju att socialdemokratin, som hårt slagit vakt om budgettaket som princip samtidigt lagt ett budgetförslag, som lägger budgettaket på en högre nivå än regeringen gör. 
• Den andra diskussionen, om en annan utformning av reglerna kring både budgettak och överskottsmål är i grunden inte heller så dramatisk. Ett förslag från flera håll är att minska överskottskravet, eller åtminstone låta bli att använda överskottet till att amortera på statsskulden, och i stället använda pengarna till investeringar i energihushållning och infrastruktur. En annan idé är att inte föra in statliga investeringar under budgettaket utan bara lägga tak över utgifterna för statlig konsumtion. 
Det är snarast ett alternativt sätt att se på behovet att bygga upp statligt framtidskapital – i stället för ett överskott räknat i pengar vill man stärka tillgångarna av produktiva resurser, som energieffektiv teknik eller bra kommunikationer. Det finns argument för och emot det synsättet, men ekonomisk oansvarighet handlar det inte om. 
• Den tredje diskussionen däremot, den som handlar om att över huvud taget inte ha några regler för de statliga utgifterna, den är oroande. 
För den diskussionen bygger på samma föreställning som skapade den svenska 1990-talskrisen – nämligen att det går att trolla med pengar. Bara man använder dem på rätt sätt så kommer de att skapa så mycket nya pengar att man inte behöver bekymra sig om hur man ska finansiera de ursprungliga utgifterna. 
På högerhåll tror många att stora skattesänkningar skapar så många nya jobb att statens skatteinkomster ökar och täcker de tidigare sänkningarna. På vänsterhåll tror många att kraftigt ökade utgifter för nya jobb i den offentliga sektorn ökar efterfrågan så mycket att skatteintäkterna växer och betalar utgifterna. 
Uppfattningen om vad som är ”rätt sätt” skiljer sig alltså, men grundidén är densamma: det ”rätta sättet” betalar alltid sig självt. 
Det gör det tråkigt nog inte. Det finns helt enkelt inga sådana magiska trick. 
Underfinansierade statsbudgetar skapar, förr eller senare, ett antal negativa spiraler: stigande ränteutgifter för lånen tränger ut andra åtaganden, inflationen kan drivas upp, omvärlden kan börja misstro den ekonomiska stabiliteten på ett sätt som driver upp räntan, och så vidare.
Den svenska 1990-talskrisen var en hårdhänt illustration till detta. 
Om USA hade hållit sig med ett budgettak hade finanskrisen inte blivit lika stor. Utan att på minsta sätt förminska finansmarknadernas eget ansvar för vidlyftig kreditgivning, spekulativ värdepappershantering och belöningssystem som direkt drev på spekulationerna måste man konstatera att de långvariga stora underskotten i den amerikanska budgeten spelat en stor roll för att den lånefinansierade konsumtionskarusellen kunnat snurra på allt fortare och allt vildare. 
Så visst, låt oss diskutera var budgettaket just nu bör ligga, likaväl som om budgetreglerna bör ges en annan utformning i framtiden. 
Men tro inte att ökad instabilitet i statsfinanserna är vägen att rädda vare sig jobb eller välfärd. 
Anne-Marie Lindgren
utredningschef, Arbetarrörelsens Tankesmedja

Hur tänkte Assa Abloy?

Att Assa Abloy har investerat i en fabrik på Västbanken fick vi veta i veckan. Samtidigt som svenska folket ger miljontals kronor i bistånd till Palestina eftersom Israels ockupation och bosättningspolitik skär sönder Västbanken, skor sig alltså ett svenskt företag på Palestiniernas bekostnad. Helt otroligt! Idag skickar SSU ett öppet brev till företagsledningen och frågar hur de har resonerat. Brevet kommer snart att publiceras på www.ssu.se.   

Även Diakonia, Swedwatch och Svenska kyrkan delar vår ilska såg jag på mailen. De skriver:

Enligt internationell humanitär rätt är de israeliska bosättningarna på ockuperat palestinskt territorium olagliga. Detta har betonats av bland andra FN:s säkerhetsråd och den Internationella Domstolen i Haag.

Svenska Assa Abloy äger Mul-T-Lock, ett företag vars fabrik ligger i en illegal israelisk bosättning på Västbanken. Fabriken ligger i industrizonen Barkan som är en del av den israeliska bosättningen Ariel, belägen 40 kilometer öster om Tel Aviv och tio kilometer in på Västbanken. Fabriken grundades av företagets förre ägare 1984, men hela företaget förvärvades av Assa Abloy år 2000.

Staten Israel uppmuntrar såväl inhemska som utländska investeringar på ockuperad mark genom att erbjuda en rad förmåner till de som investerar i industri, turism och fast egendom. Assa Abloy bekräftar att Mul-T-Lock tar emot sådana förmåner, men avstår från att uttala sig om omfattningen.

Med ena handen ger vi bistånd till palestinier vars ekonomi kollapsat genom muren, vägspärrar och andra hinder mot rörelsefriheten. Med andra handel bidrar ett svenskt företag till bosättningspolitiken som anses vara ett av de främsta hindren för framgångar i fredsförhandlingarna.

Mitt i borgarnas PR-träffar och mina måndagsbestyr

får jag detta meddelande från Västsaharaaktionen och våra utmaningar känns små i förhållande till detta. 

Skyfallsdrabbade västsahariska flyktingar behöver akut hjälp

Mer än 1800 bostäder förstördes av skyfall över de västsahariska flyktinglägren i västra Algeriet i mitten av oktober. Skolor måste stängas och lager med mat och annat bistånd skadades eller gick helt till spillo.  

Det hände andra veckan i oktober. Den Sahariska Röda halvmånen vädjar nu till det internationella samfundet om snabba hjälpinsatser för att undsätta de drabbade flyktinglägren.

I lägren finns ca 200 000 västsaharier som flytt sitt land efter att Marocko invaderat och ockuperat stora delar av Västsahara, ett kustområde som ligger mitt emot Kanarieöarna. Internationella Haagdomstolen har konstaterat att Marocko inte har någon laglig rätt till området.

Flyktingarna, som tvingats bo i lägren sedan mer än 30 år, är helt beroende av bistånd utifrån, till stor del genom FN:s försorg. De senaste åren har antalet ransoner skurits ned, och studier visar både på felnäring och undernäring bland de västsahariska barnen i lägren.

Översvämningar är ovanliga i öknen, men blir förödande när de inträffar. Även i februari 2006 drabbades lägren av skyfallsregn som vållade stor förödelse i bebyggelsen, som ofta ligger i sänkor för att undgå ökenvindarna.

 

Skolbesök i Stockholm

Idag besökte kampanjen arbetsplatser och skolor i Stockholm. Själv var jag på internationella restaurangskolan i Stockholm. Där fick jag höra om deras hårresande dumma lunchsystem. Eleverna får tydligen 45 kronor i rikskuponger per dag. I centrala Stockholm kostar luncherna närmare åttio kronor, så pengarna räcker såklart inte. Följden har blivit att eleverna äter mackor varje dag!

Här var vi igår!

 

 

 

På väg mot Eskilstuna

och arbetsplatsbesök i centrum. Efter fyra timmars sömn inatt, typ åtta koppar kaffe och hundratals enkäter börjar kampanjkänslan infinna sig. 

 

Mona vann genom

debatten om A-kassan anser Marteus, detta kan man läsa i Expressen. Jag håller med och jag kommer själv säga det i P1-morgon klockan 7.30 imorgon.

 

Kampanjdag två med Koll arbetsmarknaden

Befinner mig i Västerås och har precis varit på arbetsplatsbesök med Handels. Vi besökte butiker i centum (bland annat HM, GinaTricot, NewYorker). Jag är fortfarnde tagen av en tjejs berättelse om hur arbetstiderna påverkade hennes liv. Hon jobbar stängning varje dag, utom en, och arbetar dessutom tre av fyra helger. När personalen har tagit upp detta med ledningen har de endast fått veta att om personalen andra länder klarar av det, så borde svenskarna också klara det. Snacka om dumheter. Det är ju själva poängen med att gå samman fackligt. Arbetsgivarna ska inte kunna spela ut löntagarna mot varandra.

Nu ska jag till SR i Västmanland och tala om detta. Lyssna klockan fyra!

Glad är jag över denna!