skulle vi tala. Tyvärr strulade tekniken så mycket att tenstaborna snuvades på talen. Mitt finns på SSUs hemsida. Jag skulle också framfört en av mina favoritcitat, som Anna Lindh framförde på bokmässan 1999;

”Fördomar måste mötas med en kombination av upplysning, personliga erfarenheter och förtroendeskapande dialog. Det finns skäl för oss alla att anamma det gamla indianska ordspråket: Döm aldrig en broder innan du gått två månvarv i hans mockasiner”.

Nu är jag på väg till Trondheim! Jag ska träffa AUF och prata om den svenska högerns skolpolitik. Budskapet blir att den är gammalmodig!

märkligt och lite roligt.  

för mitt gnällande om förkylningen längre istället möts man av ”sluta klaga - gå till doktorn!”. Så nu sitter jag här. Halva måndagen har gått och ännu inget pencilin. Hinner tänka på viktiga saker, som mitt telefonsamtal i helgen.

För sju dagar sen lånade jag ut en box med sex säsonger av sex and the city till min släkting som är pensionär. Och i gårkväll hördes vi alltså på telefon;

Jag: vad har du gjort idag?

E: Jag hade kör, men jag skippade det..

Jag: Men varför?

E: Jag ville inte gå. Eller jag hade nog velat..om jag inte varit så upptagen.

Jag: Men vad gjorde du då?

E: Jag såg sista avsnittet i boxen.

Jag: Men det är ju typ 100 timmar? Och du fick ju låna den för typ sex dagar sen. Har du sett alla?     

E: Det var ju nödvändigt. Det behövde göras.

Jag: Du gillade den alltså?

E: Jag behövde titta. Det var som en drog. Nu känns det bra. Nu är det klart. Inget bra slut.

kaxig efter vetskapen om att ha stått på samma scen som Palme brukade tala från, läser jag detta från arbetarrörelsens tankesmedja. Märkligt hur de moderatstyrda partierna kan vara så dåliga på jobbskapande politik, när de hade så hög svansföring i den frågan under valrörelsen..

LÖRDAG 6 SEPTEMBER 2008: Alliansregeringens politik för arbetslöshetsbekämpning fungerar inte, konstaterar Arbetarrörelsens Tankesmedjas utredningschef Anne-Marie Lindgren.

”Den underliggande föreställningen i regeringens hårdföra politik när det gäller arbetslöshetsförsäkring och arbetsmarknadspolitik är att alla, eller åtminstone nästan alla, arbetslösa kan få jobb, bara de anstränger sig tillräckligt. Så för att de ska vilja anstränga sig tillräckligt ska villkoren för understöd skärpas och ersättningsnivåerna försämras.

Ett svagt erkännande av att det möjligen kan bli problem att hitta arbete ligger i de lägre arbetsgivaravgifter som ska vara en stimulans för arbetsgivare att anställa långtidsarbetslösa, de s.k. nystartjobben. De flesta utanför regeringskretsarna har länge vetat att problemet inte var så enkelt. Flera studier som kommit den senaste tiden understryker det ytterligare.

Arbetsförmedlingen (f.d. AMS) visar i ”Arbetsmarknadsrapport 2008:1” att andelen arbetslösa med mer än två års arbetslöshet varit stabil sedan 20000-talets början, dvs. varken påverkats av högkonjunkturen eller förändringarna i a-kassan. Det heter också i rapporten att utvecklingen under 2007 och 2008 tyder på att möjligheten att få jobb håller på att – ytterligare – försämras för de långtidsarbetslösa. Detta syns också i att antalet långtidsarbetslösa i den s.k. jobb- och utvecklingsgarantin växer, enligt en studie av Lars Sjöström – tidigare ställföreträdande generaldirektör i AMS – med ca 1000 personer i månaden. En del av dem som deltagit i detta arbetsmarknadspolitiska program har, givetvis, kunnat gå vidare till arbete eller studier. Men tillflödet av nya långtidsarbetslösa är större än utflödet.

Den nyssnämnda rapporten från Arbetsförmedlingen visar dessutom att det främst är de långtidsarbetslösa som, jämfört med övriga, står närmast arbetsmarknaden som fått nya jobb. Gruppen som har de sämsta förutsättningarna har i mycket liten utsträckning kunnat gå vidare till nya jobb – och nästan aldrig fått några nystartjobb.

En TCO-rapport som kom i veckan kan förklara detta. Det är en enkätstudie bland personalcheferna vid 1800 arbetsplatser inom både privat och offentlig sektor. Bara 13 procent av arbetsgivarna var positiva till att anställa långtidssjukskrivna. 44 procent var uttalat negativa. Bara långtidssjukskrivna möter ett större motstånd – 56 procent av arbetsgivarna är negativa, mot sju procent positiva. I jämförelse med det framstår nästan den erkända diskrimineringen av icke-europeiska invandrare eller av personer över 55 år som ett begränsat problem – 16 procent av personalcheferna tvekar att anställa 55-plussare, 7 procent är negativa till utomeuropeiska invandrare.

Möjligheten att få jobb bestäms inte bara av den egna viljan att arbeta. Den bestäms också av arbetsgivarens vilja att anställa. Den påverkas inte det minsta av vare sig sänkt a-kassa eller försämrad sjukersättning. En notering är dessutom att ekonomiska stimulanser till arbetsgivare för att anställa arbetslösa har begränsade effekter, och nästan inga effekter alls för gruppen med de svagaste kvalifikationerna.” skriver Anne-Marie Lindgren, utredningschef, Arbetarrörelsens Tankesmedja.

Jag satte bokstavligen kaffet i vrångstrupen när jag såg moderaternas fräckhet imorse. I SvD kan man läsa om moderaternas arbetsgrupp som hävdar sig vilja höja klimatambitionerna. Samtidigt har vi en statsminister som tillsammans med miljöministern har gjort det till regeringens främsta miljöuppgift att förhandla ner Sveriges klimatambitioner i EU. Utspelet idag är ju inget annat än ett PR-jippo. Om moderaterna menade allvar skulle de byta ut miljöministern och börja leverera i praktiken. Det är hög tid att moderaterna inser att de inte är opposition, utan är högst ansvariga för politiken. Man kan inte både ha kakan och äta den.  

Igår deltog jag förövrigt på socialdemokraternas och kommunals klimatkonferens, där man bland annat, genom EU-parlamentarikern Åsa Westlund, fick mer information om hur de konservativa EP-parlamentarikerna totalt har urvattnat förslaget till gemensam lagstiftning kring transportutsläppen. Deras främsta rådgivare har tydligen varit fordonsindustrins lobbygrupper. Varför är jag inte förvånad..

Nu är jag påväg till Fackens dag i Furuviksparken. Politik, musik, djurpark och tivoli – kunde inte ha det bättre!

så sant.

att hjärnan kan kombinera och sortera mellan tankar som; Parvin Ardalan har fått fängelsedom!, moderaternas retorik gynnar de främlingsfientliga, f…n jag missade Idol, oj nej varför står bilen och inte cykeln utanför jobbet idag, när det är klimatrådslag på lördag.., hur lägger vi upp EP-valrörelsen, gud vad kaffestället är dyrt vid krukmakargatan om man jämför med Ringvägen, hur ska vi hantera SSUs tavlor i nya lyan o.s.v. Varför har jag inga rutiner för att hantera mailen..

Den iranske kvinnorättskämpen Parvin Ardalan har återigen dömts till fängelse av en iransk domstol.

Ardalan döms till sex månaders fängelse tillsammans med tre andra aktivister för att ha skrivit artiklar på feministiska sajter. Nobelpristagaren Shirin Ebadi var kvinnornas advokat.
 
De fyra driver en rörelse som vill samla in en miljon namnunderskrifter för att ändra Irans sharia-baserade lagar. Ardalan fick pris 2007 för sitt ”arbete för en demokratins och dialogens väg i en konfliktfylld region”.

Hedra och följ Parvin Ardalans arbete för demokrati och mänskliga rättigheter genom att skicka nedanstående mail till den Iranska ambassaden på adressen ambassador@iran.se
Till Iranska ambassaden

Hej,

Jag fick detta brev från SSU och jag skickar det nu till er.

Jag kräver att den Iranska regimen respekterar de mänskliga rättigheterna!
 
Våren 2008 var det val i Iran, men det var ett skenval. Resultatet var redan klart. De religiöst konservativa vann parlamentsvalet. Det stod klart sedan de reformvänliga fått sina främsta kandidater underkända. Väktarnas råd underkände 1700 av kandidaterna i parlamentsvalet. De flesta av dessa var reformvänliga, bland dem fanns deras mest kända ledare. De blev helt enkelt uteslutna från valkampen om 200 av parlamentets 290 platser.

Den iranska regimen kränker de mänskliga rättigheterna. Rapporteringen från Iran under det senaste året vittnar om att regimen har tagit ett ännu hårdare tag om befolkningen. Kvinnor har dömts till döden för påstådda ”otrohetsbrott”, studenter har arresterats och torterats för att de kämpar för mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter har beskurits ytterligare.

Både studentrörelsen och kvinnorättsrörelsen kämpar för förändring. De bestraffas ständigt för sina modiga insatser. Många hörda talas om Parvin Ardalan som blev hindrad av Iranska myndigheter från att resa till Sverige för att ta emot Palmepriset. I veckan dömdes hon och andra från kvinnorättsrörelsens modiga kvinnor till fängelse. Deras ”brott” var att de bloggat och på så sätt fört en kamp för de mänskliga och demokratiska rättigheterna i Iran. 

Jag kräver förändring. Jag kräver respekt för de mänskliga rättigheterna.

Vänliga hälsningar

Läste just att Iranska myndigheterna återigen har dömt demokratikämpen Parvin Ardalan till fängelse. Vad är hennes brott? Hon har bloggat! Jag tänker visa min ilska över den Iranska regimens kränkningar genom att skicka SSUs brev till den Iranska ambassaden. Gör det du också!

tingens gud, vilken fantastisk boktitel det är… och så kan min eftermiddag sammanfattas, men först;

7.00 Regn mot rutan. Motvilligt hasar jag upp från sängen. Skippar frukost och drar direkt till jobbet. 

10.00 Har fortfarande inte ätit frukost. Tre av de tre morgonprojekten jag beslutat hinna med, är fortfarande olösta. Istället har jag börjat fundera på några andra saker som är minst lika viktiga och olösta. En lätt huvudvärk har gjort sig påmind.  

12.00 Lunchtid. Tre små magiska ting inträffar samtidigt.  Jag köper och äter en sandysmacka, hittar en butik med grymt snygga kläder och solen tittar fram. Ok. Allt kanske inte skedde så spontant eller oberoende av mig, men det vände mitt humör. Från moll till dur på tio minuter. Eftermiddagen gick som en dans. Möten, telefonsamtal, planering inför hösten – allt kändes spännande och enkelt. Jag kanske måste kolla upp om jag är shoppoholic eller nått.

I morgon ska jag starta dagen med grötfrukost istället.