Det här tråkiga beskedet fick jag från afrikagrupperna idag. UD ger ett lamt ickesvar på vårt brev!  

”UDs svar på vårt brev från 1 sept

Hej alla!

Vi har fått ett svar från UD på vårt brev.

Frågan är om vi ska svara och i så fall hur.

Texten ger i första läsning mej intrycket av ett både lågmält och uppseendeväckande svar.

UD bekräftar att det gäller ett närmare samarbete inom befintligt associationsavtal som ger Marocko en bättre ställning än tidigare  – att det formellt inte är ett nytt avtal är en teknikalitet. Men de konflikter mellan EUs demokratipolicy och ekonomiska intressen vi påtalar, berörs inte. Möjligheterna att ställa villkor och hårdare krav avfärdas..

I det nu gällande avtalet betonas att samarbetet ska präglas, från båda parter, av respekt för l Deklarationen om mänskliga rättigheter, dvs bl a rätt till mänskligs och politiska rättigheter, yttrandefrihet, inga godtyckliga frihetsberövanden, tortyr, förnedrande behandling eller mord,

Marocko uppfyller inte avtalets artikel 2 i dessa avseenden, till vilket man kan lägga, under FN-stadgan, ingen exploatering/stöld av Västsaharas naturresurser. Dessa frågor har i åtta år kunnat diskuteras och åtgärdas under artikel 3 och 4 i gällande avtal, med känt resultat. Se http://www.vastsaharaaktionen.se/node/342/.

Att trots dessa tillkortakommanden, i att uppfylla det för Marocko mycket förmånliga avtalet, gå vidare innebär i praktiken att Deklarationen om de mänskliga rättigheterna får vika för andra strategiska beslut inom EU. Sverige ansluter sig alltså till detta utan närmare argumentering.

Tyvärr blir då de följande markeringarna om folkrätt och sahariernas rätt till självständighet, liksom bedömningen att ”Marocko så här långt stött Manhasset-förhandlingarna”  
inte riktigt trovärdiga.

Slutligen, Marockos ambitioner att vara en hedervärd avtalspartner har fått sig en ordentlig törn i kölvattnet av de aktuell spioneri- och infiltrationsavslöjandena i Holland och andra kontinentländer.”

Här är svaret från UD:


Sveriges ställningstagande till pågående diskussioner om utvidgat samarbete med Marocko

Jag har fått i uppdrag av utrikesministern att besvara ert brev av den 3 september.

Europeiska unionen har sedan år 2000 ett associeringsavtal med Marocko liksom med övriga länder inom EU:s Medelhavssamarbete, Barcelonaprocessen: Unionen för Medelhavet. Sedan några år tillbaka deltar merparten av dessa länder också i EU:s grannsamverkan som även omfattar EU:s grannländer i öster. Samarbetet grundar sig således på strategiska beslut inom ramen för Unionens utrikes- och säkerhetspolitik.

När det gäller samarbetet med Marocko finns ett starkt stöd bland EU:s 27 medlemsstater för ett utvidgat samarbete eftersom det finns många intressen och gränsöverskridande problem i regionen som kräver samarbete för att kunna lösas. De diskussioner som pågår med Marocko idag om fördjupat samarbete (statut avancé) beräknas komma att resultera i att redan existerande handlingsplan inom ramen för grannsamverkan byggs ut. Det rör sig inte om något nytt avtal, som påstås i ert brev, utan diskussionerna sker inom ramen för nuvarande kontraktuella arrangemang och beslutsregler.


Med dessa utgångspunkter stödjer även Sverige ett utvidgat samarbete med Marocko. Vi har i sammanhanget särskilt engagerat oss för att mänskliga rättigheter och demokratifrågor skall finnas väl representerade i den utbyggda handlingsplanen och lyckats väl med det. Vi har även drivit uppfattningen att Västsahara-konflikten och det regionala samarbetet ska omfattas. Förutsättningar att införa konditionalitet har inte funnits. Sverige driver liksom tidigare kända svenska ståndpunkter när det gäller konflikten och vi bevakar de folkrättsliga frågorna och sahariernas rätt till självbestämmande.

Inom EU finns en enighet vad gäller stödet för FN:s ansträngningar att lösa Västsahara-konflikten men uppfattningarna om EU:s roll och synen på parterna i konflikten skiljer sig. Trots bristen på framgångar vid de senaste förhandlingstillfällena är det för tidigt att döma ut Manhasset-förhandlingarna. Förhoppningsvis kommer ett nytt personligt FN-sändebud att kunna gjuta nytt liv i processen så att parterna kan komma fram till en ömsesidigt acceptabel lösning. Marocko har så här långt stött Manhasset-förhandlingarna och vi har uppmanat dem att samarbeta även i fortsättningen och att visa kompromissvilja.

Med vänlig hälsning

Ulla Eriksson-Moberg

 

--