Det här tråkiga beskedet fick jag från afrikagrupperna idag. UD ger ett lamt ickesvar på vårt brev!  

”UDs svar på vårt brev från 1 sept

--

och en fantastisk grupp med tjejer som gick utbildning på Arken vid Hissingen. Det var så grymt upplyftande att lyssna på ett gäng brudar i 15-16årsåldern som har så mycket insikt om vikten av jämställdhet och feminism. Vilka förebilder! Nu glider tådet in mot Stockholm, vädret är vackert och livet leker!

Läste föresten just detta, och insåg att det finns förebilder på tankesedjan i Stockholm också:

”FREDAG 26 SEPTEMBER 2008: Som den politiska debatten i Sverige just nu
håller på att utvecklas borde varje väljare förses med en enkel handbok i
konsten att tyda statistik.

Siffror i en tabell verkar av någon anledning mer objektiva än om samma sak
hade uttryckts med ord. Men siffror är lika möjliga som ord att anpassa för
speciella syften.

Det är inte så enkelt som att det handlar om förfalskade siffror, eller
felaktigt gjorda beräkningar. Det handlar om sådant som vilka frågor man
ställer, vilka variabler man tar med, eller vilka jämförelsepunkter man
har.

Regeringens påstående i budgetpropositionen att den lägsta inkomstgruppen
är den största vinnaren på regeringspolitiken är ett lysande exempel på hur
man kan få det resultat man vill ha genom att välja rätt sorts variabler.

Regeringen ”bevisar” sin tes genom att lägga in ett antal antaganden om att
de mest lågavlönade antingen får jobb (i stället för stöd från
socialförsäkringarna) eller kan gå upp i arbetstid. Enklare utryckt,
låginkomsttagarna tjänar på regeringens politik därför att deras inkomster
antas öka så att de inte längre är låginkomsttagare.

God dag yxskaft!

Vad man egentligen gör är att använda antaganden om effekterna av
regeringspolitiken som bevis för att dessa effekter faktiskt inträffat.
Onekligen är det ett innovativt sätt att använda statistik, men inte mera
sant för det.

Syftet är förmodligen dubbelt. Dels vill man avvända kritiken mot att
skattesänkningarna mest gynnat högre avlönade grupper. Dels vill man visa
att regeringspolitikens försämringar i trygghetssystemen i själva verket
gjort nytta genom att få ut folk i arbete.

Men det litet tråkiga, om man ser till mindre kreativ men mer trovärdig
statistik, är att inte så värst mycket talar för att regeringens politik
hjälpt låginkomsttagare till en varaktigt tryggare försörjning och bättre
inkomster.

Den tiondel av inkomsttagarna som har de lägsta inkomsterna består till
mycket stor del av personer med svag anknytning till arbetsmarknaden. Det
är personer som en god del av året (eller hela året) varit sjukskrivna,
haft arbetslöshetsunderstöd eller socialbidrag, personer som inte arbetat
heltid och/eller haft en eller flera korta anställningar, varvade med
arbetslöshet.

Nu har långtidsarbetslösheten knappast påverkats alls av regeringspolitiken
– faktiskt inte mer än normalt i en högkonjunktur. De ofrivilliga
deltiderna förefaller inte ha minskat.

Ungdomsarbetslösheten är oförändrad, och det beror, återigen, på att de som
står längst från arbetsmarknaden fortfarande står utanför. Och så vidare.

Regeringen har felaktigt definierat problemet som inlåsningsmekanismer i
välfärdssystemen, som gör att folk inte vill ha jobb – medan det verkliga
problemet är utsorteringsmekanismer på arbetsmarknaden, som gör att folk
inte får jobb.

Om finansdepartementet demonstrerar en viss kreativitet i att anpassa
statistiken till det man vill att den ska visa, så har skolminister Jan
Björklund inte ens försökt manipulera den – han har mer brutalt bara
påstått att den visar saker som den inte gör.

Men skolstatistiken, även utan Björklunds specifika tolkningssätt, är ändå
ägnad att skapa viss förvirring.

Nyligen kom Skolverkets läsårsstatistik, som visade att andelen elever i
nian utan behörighet för gymnasiestudier fortsätter att öka. För några
dagar sedan kom Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) med en rapport som
visade att andelen elever i nian som fick godkänt i alla ämnen, också ökat.
Det går väl inte ihop?
Jo.

Att andelen elever med godkänt i alla ämnen har ökat syns redan i
Skolverkets statistik. Men inom den grupp, som missar ett eller flera
ämnen, har alltså andelen som inte godkänns i de tre ämnen som gymnasiet
kräver också ökat. Vilket också kan uttryckas som att problemen ökat för
den grupp elever, som har svårigheter.

Både ökningen av dem med helt godkänt och ökningen av dem som inte klarar
behörigheten är i och för sig svag – det handlar om några tiondels procent.
Men tendensen är stabil över flera år och i den meningen tydlig.

Och det säger att regeringen återigen definierat problemet fel.
Regeringens bild är att skolan har generella problem, med sjunkande
kunskaper över hela linjen. Problemet har döpts till flum. Alltså är det
flummet som ska angripas.

Men som den ökande andelen elever med godkänt i alla ämnen visar så är
problemet inte generellt. Problemet är selektivt och handlar om de elever,
som har genuina svårigheter med skolan.
Det kan bero på att skolan inte hittat metoder att handskas med de
annorlunda undervisningsbehov de eleverna har. Men eftersom gruppen är
mycket tydligt socialt definierad kan man mer än misstänka att
förklaringarna handlar om mer än skolan.

Exempelvis om den utsortering på arbetsmarknaden, som i många fall drabbat
deras föräldrar.
För det är ju också ett statistiskt faktum: de bostadsområden, där vi
hittar många med svag anknytning till arbetsmarknaden är samtidigt de
områden där vi hittar många elever som inte klarar behörigheten till
gymnasiet.

Anne-Marie Lindgren
utredningschef, Arbetarrörelsens Tankesmedja”

och Strömbackaskolan. Nu är vi på lunch, men dagen har innehållit biltur från Luleå, klasspress och myckat kaffe. Eftermiddagen kommer följa i samma stil. Ikväll träffar vi förhoppningsvis nya medlemmar i SSU-lokalen. Läste partiombudsmannens mail om att jag skulle komma. ” ni får chansen att träffa SSUs ordförande Jytte Guteland (ja, hon heter faktiskt så..)” Det är faktiskt danskt!! Får ta det med honom ikväll..

Nu följer i.a.f. två klassrumsträffar. Lovely!

och äter palt..

och en halvtimme tidig! På väg mot Luleå och skolorna Hackspetten och Örnen. Tre klassrumspresentationer ska genomföras och en höstbudget ska läsas. Tur att jag har vaknat på rätt sida.

men ändå inte. Det går nämligen nån slags smitta i gruppen och idag vaknade jag med halsont och huvudvärk. Det typiska är att jag avslutade en pencilinkur för två dagar sen.. De andra har gått till forumet och det känns supertrist att missa starten.  

och invigningen av ESF (European Social Forum). Har precis besökt Kalmar och CIS. Nu sitter vi i bussen och läser kvällstidningarna. Gladde mig åt Expressens granskning författarnas partisympatier. Bäst är Henning Mankell som svarar ”Jag är ingen högerförfattare, det vore förskräckligt, förfärande, skamligt och pinsamt. Det är klart jag har ett radikalt synsätt på verkligheten”.

försenad har jag just lämnat FRA-demonstrationen och den engagerade stämningen. Drar av mig polotröjan och upptäcker att den har luddat av sig över hela mig. Då menar jag verkligen att den har luddat av sig.  Jag är finklädd men ändå inte liksom..Väl på plats får jag ett program som innehåller kungsång, tal av både kung och statsminister och flera kulturinslag. Det första är riktigt märkligt. Alla står upp och många sjunger för full hals. Fick sedan höra att även de riksdagstjänstemän som stått i andra rum i riksdagen och följt öppnandet via storbildsskärm hade ställt sig upp för kungen. Va? Lever vi på 2000-talet? Sen följde en oinspirerad regeringsförklaring från Reinfeldt – där han upprepade gamla mantran och några utspel från hösten. Inte ett ord om FRA – trots att mängder hade samlats på de två demonstrationerna utanför.  

Imorgon blir det kampanj igen. Kalmar nästa!  

idag. Klockan 13.40 kommer jag att tala vid sergels torg. Många är vi som deltar och samlingen är redan klockan 10.30 vid Norrmalms torg. Här kommer en sammanfattning av vad som hänt med FRA hittills. Det stämmer att sista ordet inte är sagt. Debatten fortsätter i höst.

Jag önskar att Fredrik Reinfeldt kunde svara på följande;

Skyddas demokratin genom odemokratiska medel? Anser FR att FRA-lagstiftningen rättsäker? Hade FR tyckt att det hade varit lika ok att sprätta upp folks brevkorrespondens? Finns det en gräns för FR anser att staten kan få göra i syfte att ”bekämpa terrorismen”?

Vi gjorde ett försök att få statsministern att svara på två av dessa frågor, men fick bara ett ickesvar från en politisk tjänsteman vid statsrådsberedningen…

vaknade okristligt tidigt och befann mig i SSU-bussen redan innan klockan sex. Nu är i Ödeshög och har drygt två timmar kvar till Växjö. Idag väntar tre klassrumspresentationer på Katedralskolan, temat är ”Välkommen till Sverige!”. En del av budskapet är detta! Men vi kommer inte bara attt vara hårda mot regeringen, även s får sig en känga.

Just nu tänker jag dock mest på denna utvisning. Det verkar mycket märkligt att utvisa till Iran i detta läge!