när man har haft några veckors ledigt. Efter några lata, soliga dagar med vänner och släkt kan man inbilla sig att allt är möjligt. Nästa år ska jag gå upp vid sex, cykla till jobbet, ha matlåda och äntligen hitta ett vettigt sätt att sortera upp mapparna i datorn. Sen borde jag jobba lite mer och slappa lite mer, sen..
och kanske var det därför (på grund av den övermodighet som kan gripa tag i en när solen skiner och livet leker) jag nu, för första gången på många år, ska ställa mig på skidorna och genomföra Vasaloppet. Idag har jag startat träningen genom att cykla till jobbet. Fösökte ignorera den lilla irriterande rösten som upprepade att min cykeltur på 20 minuter mestadels i nedförsbacke inte kommer att lösa uppgiften. Fokuserade istället på hur det kändes att få en ny sportig identitet. Andra åker bil eller tunnelbana. Inte jag! Jag är en sån som cyklar till jobbet. Har ombyte och frukt i ryggsäcken. Präktigt.
