Det är lite lugnet före stormen känsla här i Visby. Regn och grått. Den enda politiska aktivitet som mött oss SSUare var en stackars folkpartist som delade ut ett sommarkryss. Vi var lite fel målgrupp för den aktiviteten. Tycker lite synd om dem.

Nu funderar jag på att springa en runda och samla energi inför veckan. Imorgon ska jag:

10.00 Lyssna vid s ekonomiska seminarium, 12.00 träffa Barbro Engman, hyresgästföreningen, 13.00 delta på vårdförbundets debatt om framtidens trygghetssystem, vid Vårdmötesplatsen, 15.00 lyssna på Tvärdrags seminarium om Broilers och slutligen lyssna då Maud Olofssons håller tal vid 19.00.

och vännen som bjudit oss till ön i skärgården. Imorgon Springsteen. 

Mår som en liten unge innan födelsedan. Rappsfält, Köttbullar, hästar, röda stugor, sol, kaffe, jordgubbar, medelhavsvärme, svett, förväntan, nostalgi, Kungsör, Arboga, Örebro, Mariestad – allt lika vackert. Skulle behöve en kall dusch för att lugna ner mig,

Detta sker klockn 15.00 vid Myntorget i Stockholm. Jag kommer bland annat att ställa nedanstående frågor till partledarna för s och m. Frågor som de fått i ett öppet brev:

……………………………………

Öppet brev till Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt

Vi skriver till er med anledning av FRA-lagstiftningen. Först bakgrund till varför unga, över partigränserna, är så arga över och vill riva den nya lagstiftningen.

Lagstiftningen är odemokratisk. Lagstiftningen innebär att staten i princip får rätt att läsa enskildas SMS, mail samt lyssna på telefonsamtal utan att det finns misstanke om brott (!). Lagen står därmed i strid med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna artikel 12: ”Ingen må utsättas för godtyckliga ingripanden i fråga om privatliv…. Envar har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden eller angrepp.”

Kanske hade absurditeten blivit tydligare för lagstiftarna om tekniken varit modell äldre. Kanske hade fler riksdagsmän reagerat om det gällt huruvida svenska staten ska ha rätt att sprätta upp och läsa brev som folk skickar över landets gränser.

Lagstiftningen är en del av en farlig trend mot minskad rättstrygghet och demokrati i västvärlden. USA leder flocken och Sverige följer lydigt efter.  Det är allarmerade att världens demokratier, nu sätter rättsäkerheten på undantag i allt fler sammanhang med motiveringen att det är nödvändigt ”i kriget mot terrorn”.  Många är redan de människor som drabbats hårt av USA:s ”krig mot terrorn”. Inte minst världens muslimer, som utsatts för en allt mer växande hatpropaganda. Sverige och många andra länder har redan skaffat sig rättsotrygga “terroristlagstiftningar” som ger staten möjlighet att kränka medborgarna. Nu följer avlyssningen i samma spår.

Det går inte skydda demokratin med odemokratiska metoder. Vi har därför följande frågor till er partiledare:

1.    Håller du, Fredrik Reinfeldt, med om att det är viktigt att värna meddelarfrihet och rättsäkerhet i en demokratisk stat? På vilket sätt tycker du att FRA- lagstiftningen medverkar till detta?

2.    Hade du, Fredrik Reinfeldt, tyckt att det varit lika ok om FRA fick sprätta upp brev som icke brottsmisstänkta skickar över landsgränserna?

3.    Vi vet att du, Mona Sahlin, har sagt dig vilja riva upp beslutet, vilket är bra, men vi vill gärna ha en mer klargörande debatt om vad som händer efter valet. Hur vill du istället hantera frågan?

4.    Kommer socialdemokraterna att riva lagstiftningen vid ett maktskifte, eller kommer lagstiftningen bara fernissas?

 Jytte Guteland

Förbundsordförande SSU

Idag skrev jag under detta upprop. Gör det du med!

SSUs seminarium i Almedalen kommer att handla om vår kampanj ”Välkommen till Sverige” . Alla som är i Visby nästa torsdag är hjärtligt välkomna.

Följande citat är hämtat ur en intervju med Dylan i BBC.

Reporter- ”Who do you support in the upcoming election?” 
Dylan- ”Well, you know, im not that intrested in politics.. So i cant really say that i have an opinion… its just not what i spend my time thinking about, you know?”
Reporter- ”But if you had to choose?”
Dylan- ”Well, then i would have to say the socialdemocrats, and thats because of the history and all the party’s done for Sweden”
Reporter- ”i meant in the upcoming election here, in the United States?”
Dylan- ”I have no idea. Why are you asking me this? I didnt even know that there was an election. Im a swedish citizen, ask me questions concerning Sweden or this interview is over”!

Det händer så mycket tråkigheter just nu, att det är svårt att njuta av sommaren. Demonstrationerna avlöser varandra. På torsdag är det demonstration mot FRA-lagen.

Och igår, innan demonstrationen mot vårdnadsbidraget, satte jag nästan kaffet i halsen när jag såg vad moderatregeringen planerar med public service. Jag kan inte uttrycka mina farhågor bättre än  Kerstin Brunnberg, vd Sveriges Radio, gör till DN kultur och nöje:

”-Det finns en diskrepans mellan målen för vår verksamhet och finansieringen av den. Det är klart att vi ska effektivisera, men det utredningen kräver är orimligt mycket.

- En årlig uppräkning på bara två procent per år är förödande på sikt. Det är en skymf för oss som jobbar med public service och gör förutsättningarna dåliga för att göra kvalitativa program, på det sättet underlättar man för kommersiella medier.

- Att en del av anslaget skulle bestämmas i regeringens budget varje år är inte ett dugg neutralt. Hur stort det anslaget blir kommer ju att påverkas av vilken regering som har makten.”

En familjemedlem till mig sa ”det här betyder ju dödsstöten för public service som det fungerar idag. De kommer ju på sikt bli beroende av sittande regerings välvilja!”

Tyvärr stämmer det säkert att public service kommer att förändras ganska ordentligt om de måste fjäska för regeringen och om dess anslag blir en budgetfråga. Kanske ska man inte bli förvånad, men man häpnar ändå över hur raskt det går att förstöra och söndra det vi byggt upp gemensamt. Hoppas att fler än jag känner ordentlig ilska över detta.        

Här är mitt tal från igår:

Mötesdeltagare!

Vi är här för att protestera mot vårdnadsbidraget.
Jag läste nyss en bok som berörde mig – Bitterfittan.
Att jag, som är feminist, berörs av feministisk litteratur kanske inte förvånar er som står här. Men den sorgsna känslan som stannande hos mig under flera veckor var ovanligt stark.

Varför grep känslan fr&arin g;n boken så hårt tag i mig?
Kanske berördes jag av författarens träffande verklighetsbeskrivning. Kanske berodde det på att författaren så verklighetstroget beskrev ojämställdheten. Hur både den kvinnliga och manliga huvudpersonen blev lidande under småbarnsåren. Hur mannen var frånvarande under den första tiden. Hur kvinnans bitterhet och sorg stannade kvar i relationen. Hur båda straffades trots att ingen av dem velat ha det ojämnställt.

Eller kanske berodde min reaktion på att jag kände igen hur några av mina kompisar nu kämpar med relationen och lider av ojämställdheten. När 70-talistkompisarna för några år sedan lyckligt beskrev sina förhållanden lyste det i ögonen på alla. Det är så sorgligt att nu se att ljuset hos många har slocknat.

En vän beskrev hur hon och sambon, efter de första två årens tid, har infört nya rutiner men att sveket under den första tiden har fött en ny misstänksamhet och rädsla i hennes kropp. Tänk om hon tvingas sitta själv med barnet igen. Vardag, kvällar, helger – hennes ansvar. Speciella tillfällen – han är hjälte och rycker in.

Kanske drabbades jag av insikten att jag inte kan ducka från ojämställdheten. Att också jag kommer att påverkas. Jag vill ju inte välja mellan ett rikt arbetsliv eller ett bra familjeliv. Jag vill ha båda. Precis som så många män utgår från att de kan kombinera – vill jag.
Sorgen, sveket, bitterheten. Så ser många på relationen under småbarnsåren. Politiken uppgift borde vara att hjälpa till att förändra. Vi vill ju inte bli bittra. Vi vill ha glädje, gemenskap, delat ansvar. Det måste vara möjligt.

För att minska bitterheten och sorgen, för att slippa stressen och för barnens skull måste vi investera för framtiden.
En jämställd politik både för mäns och kvinnors skull.
En ny familjepolitik för mindre stress, lyckligare relationer.
En framtidsinriktad barnpolitik med en kvalitativ förskola för våra barns skull.

Mötesdeltagare!
Vi vet hur ojämnställt vårt Sverige fortfarande är idag. Vi vet hur kvinnorna ofta tar ansvar hemma och straffas i arbetslivet. Vi vet hur många familjer kämpar för sina relationer. Vi vet hur svenskarna vill vara jämställda men hur många män och kvinnor ändå tvingas in i sina roller. Där kvinnan tar ansvar hemma och mannen försörjer familjen.
Därför blir det så provocerande att se vad regeringen nu gör. Inför ett bidrag som ytterligare cementerar könsrollerna.

Kvinnor!
Vårdnadsbidraget är ofeministiskt! En modern jämställdhetspolitik måste syfta till att förstärka deltagandet på arbetsmarknaden för både män och kvinnor. I Norge har småbarnsmödrars förvärvsarbete och karriärmöjligheter minskat sedan införandet av ett vårdnadsbidrag 1995. Det har visat sig att 96 procent av bidragstagarna är kvinnor och att det framförallt är unga och outbildade kvinnor med redan svag förankring på arbetsmarknaden som tar ut bidraget.
Småbarnsföräldrar!

Vårdnadsbidraget är obarnvänligt! Vårdnadsbidraget måste finansieras. Det kostar dryga 2,5 mdr för kommunerna och någonstans måste pengarna tas. Det troliga är att barnen får betala. Att pengarna tas från förskolan. 2, 5 mdr kronor motsvarar ofattbara 9 000 bernskötare eller förskollärare i förskolan. Varför vill kristdemokraterna neka våra barn så många pedagoger. Varför vill moderatregeringen neka förskolan så mycket pengar till pedagogisk verksamhet?

Mötesdeltagare!

Vårdnadsbidraget är omodernt! Vi vet hur stressigt många småbarnsföräldrar har det. Nu ger moderatregeringen föräldrar svaret att kvinnan ska stanna hemma för att lösa problemen. Det är ett omodernt svar!

Det moderna hade varit att ge småbarnsföräldrar möjlighet att lyckas kombinera arbetslivet med småbarnslivet. En delad föräldraförsäkring och en rejäl press på arbetsgivarna att acceptera småbarnsföräldrarnas tuffare villkor. En politik som inser att vi måste ha bättre villkor i arbetslivet under åren då barnen är små.

Tack!