stort problem, ett tåg har spårat ur och det är kan ta tid..” klockan 23 fick lokförarens allvarliga budskap alla övriga i vagnen att besvärat skruva på sig. Själv frös jag liksom till is framför dataskärmen och har nu arbetat oupphörligt i tre timmar med olika texter utan att orka titta upp. Ingen av texterna blev bra. De bli aldrig det när jag är trött. Men jag måste distrahera tankarna från förseningen. Orkar inte småskämta med medpassagerarna eller uppskatta att lokföraren prioriterar kommunikationen med oss passaerare och därför vid upprepade tillfällen har beskrivit våra problem väldigt exakt och tydligt utan förskönande omskrivningar. Vi kommer att bli MYCKET försenade, det här blir en LÅNG natt. Det gör bara för ont att tänka på hur lite sömn det blir i natt. Jag älskar ju att sova.
