”Titta vad människan kan göra! Kretivt, miljövänligt, fantastiskt” ”inte vapen och annan skit” ”men kolla! Det är jättevackert!”. Jag tittar upp från min halvslummer och ser förvånat på Ingela, som kör bilen. Helt plötsligt har hon slutat prata i telefon och på en skorrande skånska utropas än det ena än det andra. Särskillt uppmanas jag att titta på vindkraftverken. Vi har nämligen precis kört sträckan mellan Varberg och Falkenberg och av nån anledning känner Ingela sig som hemma här (I är från Ängelholm men har bott i Halmstad).
Idag har jag varit i Uddevalla och besökt Agnebergsgymnasiet samt varit med på SR Väst. Inne i radiostudion ville I att jag skulle notera en skådis som gick in bakom oss. Jag tänkte inte mer på det, eftesom hon lät uingefär lika upphetsad som om det varit nån b-såpakändis. Nu, flera timmar senare, säger I plötsligt ”jag är helt säker på att det var han från filmen Hans eller Hennes. Han, vad heter han nu, Jonas..”
Det är inte sant! Min största skådisfavorit! Och vi var i samma rum…
