där utländsk arbetskraft utnyttjas och tvingas utföra samma jobb till sämre löner som i Lavalfallet?
Vem, förutom Sven Otto Littorin, önskar att den anställda ska stå oförsäkrad om olyckan är framme i en salladsbar och fingret blir avskuret i en lunchrusning?
Vem, förutom Fredrik Reinfeldt, tror att fackets förhandlingsstyrka stärks om A-kassan blir dubbelt så dyr och hälften så bra?
Nej – löntagarna är inga machokister! Ändå fortsätter högereregeringen att slå mot den svenska modellen, där de svenska kollektivavtalen är grundfundamenten. Nu är dags att ta fajten så att högerregeringen inte gömmer sig bakom EU-domar utan tar ansvar för de svenska kollektivavtalen. De har vertygen, bara viljan finns.
Varför ikväll? Jo, jag har precis kommit hem från ett möte där LOs avtalssekreterare, Erland Olauson beskrev vikten av svenska kollektivavtal på den svenska arbetsmarknaden. Reaktionerna var som vid ett väckelsemöte; ”Varför sa ni inte detta innan valet?” ”Vet svenska folket detta?!” ”Detta måste spridas!!” ”Kan ni ge ut en serietidning så folk läser?”
Alla ville sprida budskapet vidare. Själv satte jag mig här vid datorn.
