På väg hem till Stockholm efter en lyckad kampanj. Vi stannar i Sundsvall för att äta. I kön bakom oss hittar vi N och J, två SSUare som varit på basket ikväll. Intellektet säger mig att att det är en fet slump, men känslan är ändå fantastisk. SSUarna är överallt nu..
Arkiv för februari, 2008
Sista stoppet Sundsvall
Feb 29
På väg mot Skellefteå
Feb 28
Ingela och kör oss, som är på kampanjturné , den isiga sträckan mellan Umeå och Skellefteå. Innan dess körde Tobias. Själv har jag mått som en prinsessa. Sagt kloka saker som Ingela och Tobbe artigt lyssnat på.., ätit godis och kollat på utsikten vid högakustbron.
Fick det här fina och viktiga mailet från Reza, som gärna ville vara nästa gästbloggare hos mig.
Reza skriver:
"Mina dagar i Stockholm, det stora hoppet och tack till alla underbara SSU:are
Den här veckan var en mycket spännande vecka, inte minst för att den har sedan länge betraktats som det sista hoppets vecka för de utvisningshotade afghanska flyktingarna. Så stort intresse för en afghansk politiker hade jag aldrig sett förut, men den senaste tiden har den afghanska utrikesministern, Dr. Rangeen Dadfar Spanta, betraktats inte bara som en viktig politiker utan för många har han varit den stora räddaren. Därför var jag, som känner mig hedrad över det stora stödet jag har bland afghaner i hela landet, ännu en gång i huvudstaden för att träffa utrikesministern och vara med och konsultera om hur han ska försöka rädda de utvisningshotade afghanska flyktingarna.
Ministern verkade mer sympatisk än vad vi hade förväntat oss av en medlem i den ganska korrupta afghanska regeringen som är en av de parter som skrivit under det hopplösa trepartsavtalet. Frågor ställdes, besvikelser yttrades och råd gavs samtidigt som hans sympatiska synpunkter fick våra förhoppningar att öka. Därmed var alla deltagande så ivriga på att dagen därpå ta sig till Stockholms universitet för att ställa frågan om hur ministerns besök hos migrationsministern Tobias Billström har gått eller känts. Men innan tiden var inne för ställning av den frågan hade vi en stor manifestation på Sergels torg i centrala Stockholm där många bra talare fick deltagarna att lyssna lyhört på dem. En av talarna var Elin Nordmark, ombudsman för Stockholms läns SSU distrikt som visade SSU:s outtröttliga stöd till afghanska flyktingars kamp om att få stanna i fred och trygghet. Jag fungerade som manifestationens talarpresenterare och det kändes så skönt när vi såg att TV4 hade gjort ett stort reportage om ministerns besök samt vår manifestation. Men resultatet får vi enligt ministern vänta på.
Sedan maj förra året, då det helt förkrossande trepartsavtalet som egentligen handlar om afghanska flyktingarnas frivillig återvändning undertecknades mellan parterna migrationsverket, det afghanska ministeriet för återvändare och repatriander och FN:s flyktingorgan UNHCR, har vardagen handlat om rädsla, besvikelse och känslan av att vara börda för andra människor. Migrationsverket har sedan begynnelsen av avtalets period tryckt på för att tvångsutvisa i första hand över 600 oc i längden över 1400 afghanska flyktingar till kaoset och hopplösheten i ett land där det ävn enligt migrationsverket själv råder väpnad konflikt.
Protestmarsch från Norrköping till Stockholm i slutet av juli förra året med en stor demonstration på mynttorget som sin avslutning av början till en mycket lång och arbetssam, men i och med att det handlar om mänskliga rättigheter och solidaritet, mycket lycklig kamp. Kampen har haft protester, marsch, hungerstrejk, manifestationer, demonstrationer, namninsamlingar, debattartikelskrivelser, fackeltåg och flygbladsutdelningar som sina huvudingredienser. Många gånger har det känst hopplöst att kunna få Dan Eliasson och kompani att förstå vad det innebär att toppa världsrankingen i internationella demokratiindex, men det stöd vi hittills har fått av det solidariska folket inom Sveriges gränser har varit anledningen till att vår kamp har blivit mer motiverande och att vi har känt oss mer och mer redo att fortsätta tills destinationen, dvs. stoppande av utvisning av afghanska flyktingar är nådd.
Som SSU:are har jag aldrig förr känt mig så stolt som jag gör nu, det stöd SSU:arna visat är ovärderliga och just för att jag är en del av det socialdemokratiska ungdomsförbundet har jag fått många tack för det alla SSU:are runt om i landet gör och kommer att göra. Jytte, Emma Lidell och ALaa Idris, distriktsordförande repektive FS-ledamot för Örebro län, har inspirerat och motiverat mig. Kenny Svensson, internationella ledare i SSU Värmland, har fått mycket känna så stor glädje över att ha sådana människor i vårt älskade SSU. Många andra, som Natalie Sial, Elin Nordmark och Ingela Nilsson, alla från Stockholm, är jag också mycket tacksamma och glada för att ha lärt känna.
Jag vill därmed tacka alla i SSU och även partiet för det outtröttliga stödet vi har fått i vår kamp för rättvisa. Jag bara vill upprepa att ni gör mig så stolt att vara SSU:are och därmed en del av den organisation som ni är den drivande kraften bakom. Tack så otroligt mycket och fortsätt kampen för solidaritet, feminism, jämställdhet och socialdemokrati!"
Reza Javid - kassör för SSU-Örebro, ordförande för afghanska föreningen i Örebro län och student vid Örebro universitet
På kampanj
Feb 26
Nyköping igår, Uppsala idag, Ljusdal imorgon. Mängder med smarta ungdomar som vill förändra både Sverige och världen.
Eftersom jag har fullt upp att kampanja just nu, så ligger datorn oftast nedpackad i väskan. Har därför bestämt mig för att ha gästbloggare denna vecka. Först ut är Tina från Blekinge som berättar om sitt besök i Stockholm:
Har precis lämnat Stockholm efter att ha varit på besök några dagar.
Efter timmar på tåget var jag framme i Stockholm. Hade nästan tre dagar i Stockholm som jag kunde planerat mycket bättre än jag hade gjort.
Under mina dagar i huvudstaden har jag sett och gjort mycket. Har varit i Solna på Lenets expedition och träffat Natalie Sial deras förste ombudsman. Det var kul att träffa Natalie. Hon är alltid så glad och snäll.
Efter mitt besök hos Lenet så bestämde jag mig för att jag skulle besöka Olof Palme och Anna Lindhs gravar. Hittade Adolf Fredriks kyrkogård och tog några minuter framför Palmes grav och började funderade lite över varför jag engagerade mig inom SSU. Kom fram till att det var för att jag tycker inte att det kön du har ska bestämma vilken lön du ska få, att du inte får en bostad eller ett jobb bara för att du inte har ett “svenskt” namn eller att du inte ska få vara kär i vem du vill. Det är några av anledningarna till att jag är med i SSU.
När jag tänkt en stund gick jag vidare för att gå till Anna Lindhs grav på Katarina kyrkogård. Tyvärr hittade jag inte Annas grav. Efter en stunds letande så gav jag upp. Hann inte leta mer för jag skulle iväg och träffa två underbara Blekinge-tjejer Sarah och Sophia, som flyttat upp till Stockholm. Vi tog och fika och pratade om valrörelsen 2006 och allt som hänt efter. Jag insåg att det var då jag fick “vara med” i Familjen och att jag hade lärt mig jättemycket.
Min första dag gick mot sitt slut och jag gick och la mig efter att ha läst pappren som jag fått att Natalie tidigare på dagen.
Andra dagen i Stockholm började jag på förbundet och på Magnus Manhammar, internationell ombudsman, kontor. Satt och pratade lite med honom och gick sen och hälsade på de andra som jobbar på förbundet. När det gått ett tag gick jag och Magnus en runda för att avsluta på Katarina kyrkogård så han kunde visa mig Annas grav. Hade varit inne en hel dag så det var skönt att få lite luft. På vägen dit pratade vi om allt möjligt. Vi kom fram till Annas grav och tog några minuter att prata om hur viktigt det är att jobba i hennes anda.
Vi gick en bit till och sen åkte han tillbaka till kontoret och jag gick vidare för att träffa Natalie för vi skulle gå på bio. Det blev ingen bio utan vi gick och åt istället. Hittade någon engelsk pub/restaurang som vi satte oss på och beställde in mat. Riktigt gott var det. Vi lämnade restaurangen mätta och belåtna och sa god natt. Jag åkte till förbudet igen och höll Magnus sällskap en bra stund innan jag gick därifrån för att sova.
Idag gick jag upp och packade min väska innan jag åkte till förbundet igen för att ställa min väska för att gå och fika med Sophia. Sophia tog mig till ett riktigt mysigt fik på söder. Vi gick en runda på innan det var dags för en sista runda upp till förbundet för att hämta väskorna och säga “hej då” till alla.
Efter ett par händelserika och roliga dagar i Stockholm så är jag nu på väg hem.
Tack till Magnus, Jytte, Sarah, Sophia, Natalie och alla andra för att ni gjorde min resa till Stockholm till ett minne för livet.
Ta hand om varandra!
Ha det bra.
Kramar från Tina Lindqvist, SSU-Blekinge
Jag har världens bästa
Feb 21
arbetsmiljö. Jag får träffa de här grabbarna på jobbet!
själv. Det är med Borg som med kejsaren. Vi har förvånat tittat på PR-showen och undrat om det är något man missat. Sedan vågar fler och fler hävda sanningen; att han är naken.
För sen när blev det hedervärt av politiker att upprepat föreslå nedskärningar och angrepp mot människor och sedan i sista stund, efter massiva protester, ångra sig? Sen när blev det en politisk dygd att hota folk?
Alla ska ständigt helspända försvara sina intressen mot vår verklighetsfrånvända finansminister som inte har några egna spärrar. Som behöver få förklarat för sig att det kommer bli jobbigt för långtidssjuka att få mindre i ekonomisk ersättning.
Jag har försökt allt
Feb 20
ställa klockan tidigt och snooza, ställa alarmet sent för att bara rusa ut, somna tidigt..
Det hjälper inte! Morgonen är som en förberedelse inför en rymdtur. Det är världens trixande att hinna till jobbet ren, påklädd och mätt till klockan nio. Hur gör alla andra? De som börjar sju? Sover på jobbet?
Eftersom jag är sen i starten måste jag nu rusa hela dagen för att hinna allt jag ska göra idag. Skriva en artikel, meverka på en intervju, närvara vid ett stryelsemöte med Bommerviks styrelse, läsa nittio stackars mail som fått vänta.
Håller så grymt mycket med om detta!
Besökte vackra Lysekil
Feb 19
i helgen. De vackra klipporna lyckdes t.o.m. insperara en fyrkant som mig att vilja uttrycka mig konstnärligt. I SSU-bilen letade jag därför upp skivorna i handskfacket. Noterade att det var mest schlagerfavoriter (!). Vad är det med den här förbundsexpeditionen.. Fast jag måste erkänna att jag, när jag lämnat kusten på väg in mot Uddevalla, sjöng med för full hals. Jag, som aldrig skulle sjunga hemma, tror att jag är värsta Mariah Carey i bilen.
Mitt tal, under den grymt proffsiga manifestationen som SSU i Buhuslän anordnade:
****
Demonstranter,
Vi har samlats här idag för att manifestera mot orättvisorna.
På vägen hit läste jag i Göteborgsposten om valet i Iran.
Jag reagerade inte främst över det som stod. Det verkade stämma. Det stod i rapporteringen att Irans expresident reagerade på att den nuvarande regimen inte bekämpar klasskillnaderna tillräckligt hårt. Det stod att valet riskerar att bli odemokratiskt och att de mer reformvänliga kandidaterna har förbjudits att delta i valet.
Jag regerade över det som saknades. En rapportering om de kränkningar av mänskliga rättigheter som den iranska regimen nu utsätter den iranska befolkningen för. För två veckor sedan dömdes flera unga kvinnor till döden genom stening. Det påstådda brottet var “otrohet”. Alla och i synnerhet kvinnorna i Iran drabbas nu allt hårdare av regimens hårdare tag. Kvinnorna tvingas följa sedlighetslagar med regler kring klädsel. Kvinnor får inte sitta bredvid männen på bussen eller gå i samma skolor. Den Iranska regimen skapar just nu ett könsapartheid i Iran. Omvärlden måste reagera.
USA kommer inte att göra jobbet. De har en annan agenda. En agenda som är dogmatisk och inställd på ekonomiska intressen snarare än demokrati och mänskliga rättigheter.
Sverige kan göra skillnad. Men det kräver en ny och tuffare ton mot den iranska regimen. Det kräver att svenska myndigheter inser alvaret och slutar att dalta. I höstas begicks en kränkning av den iranska befolkningen då Sverige bjöd en iransk polischef att delta på ett seminarium om narkotikabekämpning. Vi ska inte bjuda på någon gratispublicitet för regimer som kränker mänskliga rättigheter.
Demonstranter,
I veckan har det varit en debatt om Muhammedteckningarna som återigen publicerats i Danska tidningar. I ”kampen mot terrorismens” namn ökar nu konflikterna mellan människor i hela världen. Situationen i Danmark är ett skrämmande exempel. Jag håller med om att det är fruktansvärt att en tecknare tvingas leva med polisskydd för att ha publicerat en satirteckning.
Men likhet inför lagen och rättssäkerheten i samhället har samma grundläggande funktion som tryckfriheten. Dessa misstänkta mordplanerare i Köpenhamn kommer aldrig att få sin sak prövad. Är de kanske oskyldiga? Ingen vet när rättsäkerheten sätts ur spel.
Jag blir mycket oroad när regeringar i väst nu allt oftare talar om att de vill ha ökade befogenheter för att bekämpa terrorismen. Nyss skrev utrikesminister Carl Bildt och justitieminister Beatrice Ask om just detta på DN-debatt.
Missförstå mig inte. Jag vill inte ha terror. Jag vill inte att Sverige ska utsättas för hot eller attentat. SÄPO och försvarsmakten ska givetvis arbeta med detta. De ska följa utvecklingen och utveckla strategier för att möta nya hot.
Men vad är det som får utrikesministern att ta rollen som försvarsminister? Vad är det som får justitieministern att peka ut Islamska fundamentalister som särskilt farliga för Sverige?
Jag tror att de har gått rakt in i Bush lobbyfälla. Under en stor del av sin presidentperiod har George W Bush ägnat tid åt känslomässigt styrda trakasserier mot muslimer i världen. Det har fått effekt.
En SSUare berättade att han vid en flygresa fått plastbestick när övriga passagerare fick vanliga bestick eftersom han åt mat enligt haram. Många SSUare berättar om hur de under resor blir förhörda i timmar. De misstänker att de utsätts för kränkande behandling just beroende på att de har ”fel” hudfärg, hårfärg eller religion.
Rasismen måste få ett slut. Tyvärr agerar inte den svenska regeringen för att minska fördomarna. Tvärtom. Den moderatstyrda regeringen för en retorik som förstärker motsättningarna. De talar om ”vi och dem”. Vi som jobbar och är duktiga. De som inte bidrar. Retoriken förstärker de främlingsfientligas budskap. På samma sätt kan främlingsfientliga gynnas av en politisk retorik som misstänkliggör olika samhällsgrupper. Vi såg det hända i Danmark där de främlingsfientliga Dansk folkeparti redan i förra valrörelsen gynnades av att de etablerade partierna använde en skötsamhets och kravretorik.
Mötesdeltagare,
Världen är orättvis. Tänk om vi hade en ordentlig utrikespolitik som kämpade mot orättvisorna. Vi SSUare undrar vad Carl Bildt sysslar med. I veckan fick vi svar. Han har suttit och filat på en diplomatrapport (som han kallar utrikesdeklaration).
Men inte heller Sverige är rättvist. Här hemma har klyftorna och orättvisorna ökat med varje politiskt förslag som regeringen presenterat.
Istället för att ägna tid åt att skapa en mer jämlik skola driver Jan Björklund en hetsjakt mot eleverna. Nu senast blev det nästan parodiskt, när han föreslog att skolkande elever ska hämtas av poliser. Vad är det för värld Jan lever i. Varför är Jan så arg? Är det någon särskild elev som stört ministern?
Vi SSUare vill ha en kvalitetsskola.
En skola som präglas av lugn, arbetsro och kunskap. Det kräver verktyg som: ordentliga krav för att starta skolor, satsningar på lärarna, mer resurser till skolor som har extra tuffa förutsättningar.
En kvalitetsskola kräver en seriös skol- och utbildningsminister. Men det kräver också att landets skolpolitiker tar ansvar för skolan. Ansvar innebär att man inte följer Stockholms exempel. Moderaterna i Bohuslän gillar att prata om Stockholm. Men hur går det egentligen för moderatstyret i huvudstaden? Inte så bra. I veckan gick åtta fackförbund samman och skrev brev till utbildningsförvaltningen i Stockholm. I brevet ifrågasatte man hur det kommer sig att 20 av 27 gymnasieskolor har ett underskott. Missköter sig alla? Eller kan det röra sig om ett systemfel? Tillsammans har Stockholms gymnasieskolor ett underskott på 40 miljoner kronor. Samtidigt etableras ständigt nya skolor och nya gymnasieprogram. Varje termin produceras enormt många fler utbildningsplatser än det finns elever. Samtidigt bär alla skolor nedläggningshoten som en fullpackad ryggsäck inför terminsstarterna. Det är klart facken har rätt. Många svenska skolor är bra. Men vi har ett ordentligt systemfel. Det är för lätt att starta skolor. Just nu drabbar Stockholms stad och län extra hårt. SSU uppmanar övriga kommuner i landet att se huvudstadens skolpolitik som ett avskräckande exempel.
Mötesdeltagare,
Moderaterna i Uddevalla skriver förföriskt om vikten av valfrihet i vården. Det är knappast en hemlighet att moderaterna i regionen blickar längtansfullt mot Stockholm. Mot moderaterna där som har beslutat om ett ”vårdval Stockholm”.
Men vi som bor i Stockholm kan meddela att ordet valfrihet är kraftigt missvisande. Det finns inga val, ingen frihet, bara ett system som ger mindre pengar till dem med störst behov.
Vårdval Stockholm har visat sig vara ett ordentligt segregerande vårdsystem. Tidigare har vårdcentraler i socialt utsatta områden fått mer pengar per patient än centralerna i de mer välbärgade stadsdelarna. Detta för att folk i områdena med höga sjuktal eller hög arbetslöshet är sjukare är sina mer bemedlade motsvarigheter i andra änden av staden. Med vårdval Stockholm vägs socioekonomiska data inte in när pengarna fördelas mellan vårdcentralerna – patienternas ålder är det enda som är av betydelse.
De negativa effekterna har redan visat sig. Resurser flyttas från vårdcentralerna där folk är sjuka till de vårdcentraler där befolkningen är friskare och flera dussin vårdinrättningar läggs ned. Mötesdeltagare,Politik är att vilja. Vi SSUare vill kämpa mot orättvisorna och skapa en jämlik värld. Tack!
FNSU-möte på Bommersvik
Feb 14
Idag är SSU vara värd för ett möte med ledarna för våra syskonorganisationer i de nordiska och baltiska länderna. Det känns stort att få ha detta möte på vår egen kursgård och veta att vi därmed vidhåller en lång tradition som internationalistisk arbetarrörelse.
Och det behövs mer intenationalism som motkraft mot dagens svenska utrikespolitik. Läs detta!
där utländsk arbetskraft utnyttjas och tvingas utföra samma jobb till sämre löner som i Lavalfallet?
Vem, förutom Sven Otto Littorin, önskar att den anställda ska stå oförsäkrad om olyckan är framme i en salladsbar och fingret blir avskuret i en lunchrusning?
Vem, förutom Fredrik Reinfeldt, tror att fackets förhandlingsstyrka stärks om A-kassan blir dubbelt så dyr och hälften så bra?
Nej – löntagarna är inga machokister! Ändå fortsätter högereregeringen att slå mot den svenska modellen, där de svenska kollektivavtalen är grundfundamenten. Nu är dags att ta fajten så att högerregeringen inte gömmer sig bakom EU-domar utan tar ansvar för de svenska kollektivavtalen. De har vertygen, bara viljan finns.
Varför ikväll? Jo, jag har precis kommit hem från ett möte där LOs avtalssekreterare, Erland Olauson beskrev vikten av svenska kollektivavtal på den svenska arbetsmarknaden. Reaktionerna var som vid ett väckelsemöte; ”Varför sa ni inte detta innan valet?” ”Vet svenska folket detta?!” ”Detta måste spridas!!” ”Kan ni ge ut en serietidning så folk läser?”
Alla ville sprida budskapet vidare. Själv satte jag mig här vid datorn.
