min uppväxt. Första gången den känslan infann sig var när alla andra mellanstadiebarnen upptäckt NKOTB och jag inte fattade var de uppstått. Inte hemma på våra tre tråk TV-kanaler i alla fall. Sen fortsatte utanförskapet när stora film och TV-händelser som Beverly hills eller Terminator 2 gjorde entre i alla andras liv medan jag fortfarande bara kollade på Dallas och Rederiet.
Mina trauman från den tiden kanske ligger bakom mitt nutida vältrande i DVD-boxar av alla slag. Här finns ju allmänbildningen! Sex & the city, Desperata husfruar, heja Björn, The office, Sopranos, Six feet under, Lost, Grey’s Anatomy, 24, CSI, På spaning i New York och Ugly Betty. Got them all och några till..
Nu vet ni vad jag gjort i jul. Det känns lite skumt att återvända till mitt liv. Kommer säkert upptäcka att det var nån annan serie/film/trend som jag missade undertiden jag lärde känna Betty, Michael Scott och alla de andra fina vännerna från mellandagarna.


#1 av Joakim den 6 januari, 2008 - 0:16
Citera
Om det är till någon tröst, så är väl Socialdemokraterna mer eller mindre kända för ”otrendighet och försening”, så du är garanterat inte ensam inom ditt parti =)
#2 av D den 26 januari, 2008 - 16:53
Citera
Gah! Har fortfarande första säsongen av Sopranos. Sorry.