i Göteborg. Där var jag i morse klockan 9.00. Temat var hållbar utveckling och eleverna ställde smarta frågor.

Det var kul på skolan, men det är en annan händelse som jag kommer att minnas från den här dagen. Jag åkte nämligen taxi i Göteborg och jag fick höra om en orättvisa som jag trodde förvunnit från problembilden i Sverige.

Taxichauffören var nästan färdigutbildad läkare men kunde inte praktisera yrket om han inte fick komplettera sin utbildning med en dryg termin. AMS hade först sagt att de kunde finansiera studierna, men backade efter regeringens belut att skära ner resurserna till arbetsmarknadspolitiken. Motivet för att avslå läkarstudentens möjlighet att bli klar med studierna, var att han ”redan hade jobb som chaufför”. För läkarstudenten innebar det att hans insatser att utbilda sig nu går förlorade. För samhället måste detta vara en stor förlust. Det var en så sorgligt att höra. För mig förbyttes ilskan över den snåla och kortsiktiga politiken i en sorgsen melankoli.

Men jag vet att sorgsen uppgivenhet inte kommer att leda förändringen. Nästa vecka är det jag som skriver ett öppet brev till regeringen med frågan om de tycker att det är rimligt att sju års studier ska gå förlorade på detta sätt.