Jag blev innerligt glad när jag såg att du blev ordförande för SSU; världen behöver flera unga, arga kvinnor som syns och hörs och som har hjärtat i rätt plats!

Birgitta

När jag läste det började jag fundera över det här med demokrati. Du pratar mycket om att göra politiken förmögen att förändra och bygga upp demokratin. Detta är oerhört viktigt, men väldigt svårt. Talet om ideologiernas död verkar tyvärr inte vara helt taget ur luften. De partier som finns idag har gått mer och mer mot mitten då de mest är ute efter röstfiske. Den politiska debatt vanligt folk kommer i kontakt med är partiledardebatter som mest består av uppblåst retorik. Alla lovar nästan samma sak, och säger att de andras metod för att uppnå målet kommer att leda till en katastrof. Vanligt folk uppfattar politik som något av en ankdamm där alla skriker på alla.

Men det är trots allt något som går att lösa. Ett större problem är att demokratins natur som innehåller en mängd olösliga problem. Det handlar främst om frågor som vad är folkvilja? Vad ger en majoritet rätten att bestämma över en minoritet? Hur ska vi definiera äganderätten? Har man rätt att gå ur staten, ställa sig utanför majoritetsbesluten, på annat sätt än att emigrera? osv.

Det värsta av allt är att titta på demokratins verkliga inflytande och andelar av makten i dagens samhälle. Om vi bortser från engagemang, opinion, folkvilja och enbart tittar på det politiska systemet som påverkningsfaktor i praktiken så får vi mycket dåliga resultat. Företagen har växt sig större och större och i praktiken blivit som ”självständiga stater” med inflytande på den internationella arenan. Den starka påtryckningskraft ett fackförbund en gång kunde utgöra har reducerats enormt. Företaget kan enkelt flytta produktionen utomlands och välja en annan stat där skatter och andra påtryckningar är mindre. På så sätt uppkommer en osund konkurrens där företagen spelar ut olika stater mot varandra. Í dagens globaliserade värld måste påtryckningarna komma på en högre nivå. Vi måste bilda nya ”fackförbund” på en internationell nivå för att kunna återupprätta den demokratiska makten. FN är alldeles för svagt och EU är starkt begränsat och dessutom felaktigt organiserat.

Ensamma lilla Sverige kan inte ställa krav på storföretag som omsätter flera gånger så mycket pengar som hela Sveriges statsbudget! För att kunna återupprätta demokratin i en globaliserad värld behöver vi på något sätt ordna ett världsparlament.

Som det ser ut i dag kan måste vi sorligt nog erkänna att företag har mer än 50 % av den totala makten. Ett politiskt partis åsiktsprogram stämmer sällan mer än 50 % överens med den genomsnittliga väljaren. Och även om det gör det, är det inte alltid de valda politikerna i praktiken fattar de beslut som väljarna skulle ha valt själva. Det finns ett stort problem med representativ demokrati. Därför kan vi säga att folkviljan i princip har tillgång till 25 % av makten. Tänk sedan på att det sällan är hela folket som tycker samma sak. Oftast har de flesta något annat eget förslag eller håller inte med alls. Principen 51 % bestämmer över de övriga 49 % måste då tillämpas. I praktiken innebär detta att ingen folkvilja finns. Om hälften tycker +1 och hälften tycker -1 blir resultatet 0. Men låt oss säga att den ena sidan överväger med några få 1 %. Då får dessa fri tillgång till folkets 25 % av den totala makten. Om ca 1-3 % av folket har tillgång till 25 % av den totala makten vad blir då den genomsnittliga påverkningsfaktorn? Ok, detta är kanske att hårdra det lite. Låt oss vara snälla och hoppa över vågbrytarfenomenet och bara se till faktumet att majoriteten bestämmer. Då har folket absolut högst 12,5 % av makten att förändra i ett samhälle.

Hur ser du på de här problemen? Hur ska vi kunna återupprätta en stark demokrati?