och en dator när jag nu för första gången steg innanför dörrarna till Ringvägen 100, där SSUs förbundsexpedition är placerad. Har också noterat att det verkar följa en del arbetsuppgifter med jobbet.. Här är det inget sommarstiltje. Bra!
Lovade lägga upp talet jag inte hann hålla på kongressen.
……
Kamrater,vänner, SSU:are! tack för en fantastisk kongress. Tack för ert engagemang. Det är en stor förmån att få avsluta en SSU-kongress. Det är hedrande. Och stort. Därför vill jag tala om några saker som är extra viktiga för mig.
Jag vill tala om Sverige och världen, om vår syn på hållbar utveckling. Jag vill tala om politikens betydelse och om vår gemensamma uppgift att bli en motståndsrörelse till systemskiftet som nu rullar in över landet. ***
De 27 år jag levt har nyliberalismen marscherat framåt. Man sa att ideologierna var döda. Men det man gjorde var att försöka avliva socialdemokratin och arbetarrörelsen. Nyliberalismens blinda egoism är förbunden med personnamn: Thatcher, Reagan, Friedman, Bildt, nu- herr och fru Reinfeldt.
Högern skördar vad den sådde för 30 år sedan med Timbro och olika tankesmedjor. På samma sätt som den kristna högern i USA satsade på opinionsbildning och radiostationer. Det ger resultat. För politik handlar om idéer. Om makten över tanken. Om att vilja, för att kunna ändra. Deras projekt handlar om att stympa politiken. Så att bara den enskildes rätt att tjäna pengar, ännu mera pengar, prioriteras. Samhället förvandlas till Seven-Eleven. Människan krymps till den missnöjda kundens rätt att välja en annan butik. Men samhället är ingen butik. Vi kan inte bara byta när servicen inte passar, när bullen vi köpt, är för torr. För att demokratin ska funka krävs att vi också tar ansvar. Där vi socialdemokrater tror på politiken, vill liberalerna begränsa den.
Vi i SSU vänder oss mot deras syn på samhället och människan. Vi ser något annat och vill något annat. Vår generation har präglats av att många förlorat tron på det gemensamma. Det innebär naturligtvis problem för SSU. Vi måste tillbaka till insikten om, att vi är starkare tillsammans än när vi står själva. Allt arbete i arbetarrörelsen bygger på insikten. Utan den är vi ingenting.
Vårt kamp måste handla om att återerövra makt och kraft åt politiken, åt demokratin. För om politiken blir oförmögen att lösa samhällets utmaningar, då är det ju rätt att göra, som så många redan gjort. Att lämna politiken åt politikerna. Att vända demokratin ryggen. När soffliggarna blir fler och de som vill bli medlemmar i SSU blir färre är det också en konsekvens av högerns idéer.Vi vet vilka som tjänar på detta. Vi vet vad det leder till.
Socialdemokratins överlevnadsfråga blir att åter göra politiken förmögen att förändra världen. Jag vet att längtan och vreden finns. Jag känner den här i salen, kamrater. I debattlusten och kompromissviljan, under vår fantastiska kongress. Men om vi inte är tillräckligt många som bär vår ideologi, kan berätta för andra vad vi står för. Då ligger vi risigt till.
Frågan är inte om, någon kommer kanalisera vreden. Utan vem, och för vilka värden. Vi vet vad som gror i de fikarum och på de skolor där SSUs och arbetarrörelsen röster tystnat. Sverigedemokraterna växer i socialdemokatins dynga. Vår analys, sambandet mellan jämlikhet och demokrati, är komplicerat. Högerns olika strategier, både moderaternas och sverigedemokraternas, är, hur skilda de än verkar, olika sätt att spela på enkla lösningar. Sänk skatten. Kasta ut packet. Satsa på dig själv och de dina. Men bara dem.Det bygger på förenklingar som går hem i teve. Vår politik kräver de många samtalen. Därför är vi beroende av den egna rörelsens styrka. Och rörelsen växer bara ur insikten att det vi gör är viktigt. Att förändring är möjlig.
SSU-kamrater, vi kan aldrig överträffa myten om hur det var förr. Vi kan aldrig överträffa legenderna och historierna som lever i vår organisation. Enligt dem var det alltid bättre förr. Det är så vi berättar vår historia. Det var därför det var så befriande att lyssna på Tage G Petersson igår, hans nyktra verklighetssyn och tillförsikt inför framtiden, hans kärlek till SSU och hans aldrig omoderna radikalitet. Tage pratade om Joe Hill som också skrev raderna: Vi har sått ett frösom ej kan dövår organisationvår organisation
Vi ska organisera oss, kamrater, i klubbar, kommuner och distrikt. I den facklig-politisk verksamheten, i studiecirklarna, i basketlagen, i det feministiskt självförsvaret, i fritidsgårdarna, i diskoteken och överallt där vi kan göra skillnad för dagens unga och erbjuda dem en väg in i politiken. Vi måste finnas där. Vi kommer aldrig att överträffa myten om hur det var förr, det är heller inte meningen. Världen förändras, det gör också SSU. Men våra värderingar är eviga och gränslösa: Vår kamp för människans frigörelse, för jämlikhet och människovärde. På dessa värden bygger vi vår organisation och formar vår politik. Våra utmaningar är stora men våra möjligheter större. Vi ska förändra världen kamrater, vi ska göra det med vår organisation som grund och vår politik som vapen. Vi ska förändra världen och vi ska göra det tillsammans.
Vi ska räta på ryggen kamrater och gå vidare. För två år sedan reste vi oss ur ett mörker av splittring och misstro. Vi samlade oss till enighet och samförstånd. Idag är det dags att räta på ryggen och gå vidare. Många ungdomar kommer att söka sig till oss och vi kommer att söka oss till dem. Det ska vara ETT SSU de möter. Låt oss aldrig mer döda unga människors nyfikenhet genom att föra in dem i fållor, fack eller falanger. Låt oss gå vidare, raka i ryggen och med blicken vänd mot framtiden. Låt oss gå vidare, kamrater. Hållbar utveckling
Kamrater,temat för den här kongressen är hållbar utveckling. Det framstår som klart för allt fler, att världens nuvarande ordning är ohållbar. I vårt principprogrammet slår vi fast att:
”En värld som bygger på utslagning och egoism är inte ett hållbart alternativ för framtiden. Människan är en stark varelse men beroende av samhällsgemenskapen. Bara genom att gå samman kring idéer vi tror på har vi makten att förändra verkligheten och göra det omöjliga möjligt.” Idag erkänns växthuseffekten av de allra flesta. I februari kunde FNs klimatpanel enas om en mycket skarp varning till världens makthavare. Budskapet var tydligt, det är dags för handling.
Det är människan som ligger bakom den globala uppvärmningen. Konsekvenserna kommer att bli katastrofala med höjda havsnivåer, issmältning, torka och brist på vatten.
Socialdemokratin har ju sedan länge genom Olof Palme, Anna Lind och Göran Perssons gröna folkhem gett de gröna frågorna en hemvist inom socialdemokratin. Den första miljökonferensen hölls i Stockholm 1972.Vår röda dröm är grön. Vi har gått före, ständigt motarbetade av en företagarhöger som nu leds av Reinfeldt, som först på jordens dödsbädd insett att patienten inte bara simulerat.
Men vi får aldrig tro att allt löser sig med ny teknik. Det kommer att krävas ett förändrat sätt att leva. Att de avstår, som tar för stor del idag. Marknaden söker förbrilt efter lösningar så att vi ska kunna fortsätta använda oljan en liten stund till. Det verkliga problemet är ju inte att oljan tar slut.Stenåldern slutade inte för att det blev ont om stenar. På samma sätt måste oljeåldern avslutas långt innan den sista droppen olja förbrukats. Tar vi upp all koldioxid som ligger lagrad i marken kollapsar ekosystemet, långt värre än den växthuseffekt vi ser idag. Miljöfrågorna handlar om social rättvisa och demokrati. Ekonomin måste bäddas in i samhället för att bli hållbar.
Socialdemokratin är inte blind inför den gröna omställningen. Hållbarheten ligger i att även omställningen blir socialt och globalt balanserad. Det är inte de fattiga som ska städa på sopberget och bära bördorna av de rikas kalas. Den grundläggande demokratifrågan kopplad till den globala miljöforskningen och växthuseffekten blir: Vem ska ha makt över utvecklingen? Vi måste hitta lösningarna som styr utvecklingen rätt.Miljöfrågan öppnar på nytt fönstret för socialdemokratin. Växthuseffekten visar på marknadens misslyckande.Visionen om det röda folkhemmet fick sin sprängkraft för den tog spjärn mot orättvisorna, och ville utjämna dem. På samma sätt måste visionen om det gröna folkhemmet ges ett konfliktperspektiv och ett handlingsfält. För att förverkliga det gröna folkhemmet måste samhället ställa om. De miljöproblem vi står inför idag är ett resultat av människans respektlöshet för naturen och allt levande. Lösningarna måste till vara radikala. Det är de rika staterna och de stora företagen som tjänar och fattiga stater och enskilda människor som förlorar på miljöförstöringen. Nyliberalismens fördelningspolitik kör just nu sönder vår jord. Jag brukar inte bli anklagad för att vara revolutionär. Det finns inga skäl för optimism. Det finns inga skäl för pessimism. Det finns bara skäl för en grön revolution!
******INTERNATIONELLT Jag sa tidigare i veckan att SSU kan besegra tyranner. Att SSU kan gå före och göra skillnad. Det gör vi varje dag, i våra internationella projekt i Mellanöstern, i Nordafrika och i Latinamerika. Vi gör det i våra distrikt och kommuner, vi gör det genom Afrikakonferensen, genom kontakt, utbyte och stöd till befrielseorganisationer världen över. Vi gör det inte minst genom våra tydliga ställningstaganden och tveklösa stöd till världens förtryckta folk.
Men vårt parti har inte riktigt förstått att vi efter valförlusten flyttade ut ur utrikesdepartementet. Vi ska inte längre vara några tysta diplomater, vi ska vara högljudda försvarare av frihet och rättvisa i hela världen. Vi behöver inte ta den diplomatiska kodens snåriga stig, vi ska vara frispråkiga internationalister som står på de svagas sida. Det får vara slut på hummandet och mumlandet när det gäller internationella frågor, det får vara slut på den tysta diplomatin. Vi i SSU kräver den starka och tydliga rösten i världen tillbaka. Vi kräver en socialdemokrati som alltid tar ställning för världens förtryckta folk. Vi kräver vår röst i världen tillbaka! Checkpoints, klusterbomber, skyddsbarriärer, likvideringar. Det är förtryckets språk. Det palestinska folkets förnedring vet inga gränser. För oss i SSU är förtryckets offer inga anonyma siffror i Amnestys statistik. De är högst verkliga, högst påtagliga. Vi har träffat dem, vi har besökt dem i deras helvete och vi har efter vår bästa förmåga stöttat dem i deras kamp för frihet och rätt. Kampen fortsätter, i Palestina och här hemma. Kraven är de samma som flera SSU-generationer före oss har ställt: Ett fritt och självständigt Palestina och frihet åt de politiska fångarna!******I Irak skördar USA:s anfallskrig nya liv, varje dag. Den olagliga ockupationen fortsätter. Dödandet fortsätter. Miljontals irakier är på flykt. Kriget måste få ett slut och USA måste lämna Irak. Med omvärldens hjälp kan Irak vända utvecklingen och påbörja det mödosamma arbetet för fred och samförstånd. Den utvecklingen är inte möjlig så länge det latenta hotet som USA:s vapenmakt utgör, finns kvar i landet. Irak är inte skyldigt USA någonting. Vita huset är skyldigt Irak allt, skyldigt att betala den förödelse de ställt till med. Människoliven kriget kostat kan aldrig betalas tillbaka. Dem är man Iraks folk för evigt skyldiga.
***FRÅN MILJONPROGRAM TILL MILJARDPROGRAM
Vi får ofta höra att de stora reformernas tid är förbi. Att politiken reducerats till förvaltning och finjustering av det stora välfärdsmaskineriet. De som säger det är blinda inför de hot och utmaningar vi står inför. Reformernas tid är inte förbi, vi har bara börjat. Mona nämnde det i sitt tal till vår kongress igår – vi ska gå från miljonprogram till miljardprogram. Från slitna, ohållbara bostäder till attraktiva, ekologiska föredömen. Vi ska rusta upp våra miljonprogram och förortsområden. Vi ska göra de snåla på energi men rika på det hållbara lösningar. Det var SSU som etablerade den här tanken som spridit sig och fått fotfäste. Nu finns den med i vårt bostadspolitiska program och nu ska vi göra den till verklighet.Därför är det så cyniskt, att högern nu säljer ut de bostäder som skulle stått som modell för vårt hållbara samhälle. ***SKOLANKlassamhället börjar i skolan. Det är i skolan vi sorteras och grupperas, tar oss vidare eller faller igenom. Det är också i skolan som politikens möjligheter kanske är som störst. Utbildning är den nyckel som låser upp fattigdomens låsta dörrar. Utbildning är ett av våra skarpaste vapen i kampen mot klassklyftor, segregation och intolerans, i kampen för ett samhälle där alla får plats och där allas drömmar kan förverkligas. Vi är långt därifrån idag, kamrater. När skolan brister är det de mindre privilegierade barnen och ungdomarna som drabbas först. När elevernas tid med läraren minskar eller när lärarens utbildning inte håller måttet, då är det barnen som inte får hjälp med läxorna hemma som drabbas. När vi skär ner i simundervisningen, då är det arbetarklassens barn som drunknar. Varje elev som underkänns är ett misslyckande för skolan.Vi behöver en ny politik för skolan, vi behöver ompröva gamla idéer och väcka nya till liv. Lärarens roll måste stärkas, lärarutbildningen bli bättre och varje elev måste få mer tid tillsammans med sin lärare.
Högerregeringens skolpolitik leder till färre valmöjligheter och färre vägar framåt. Om du ångrar dig på vägen är dörren till högskolan stängd. Färre ungdomar kommer att ha högskolebehörighet efter avslutade gymnasiestudier och för de som upptäcker att de valt fel är vägarna tillbaka genom Komvux och vuxenutbildningar färre då regeringen skurit ner platserna med en tredjedel. Det är de stängda dörrarnas politik. *** Oppositionen ska stärka oss
Kamrater, jag gick med i SSU mitten på 90-talet. Regeringen Bildt hade kört Sverige i botten. Alla var förbannade över arbetslösheten och de växande klyftorna. Vi var många som gick med i SSU då. Många som fortfarande är aktiva i vårt förbund.
Vreden över orättvisorna, viljan till ett annat, mänskligare samhälle är fröet som det politiska engagemanget som varje SSU-aktivist, föds ur. Så är det idag, så var det igår. Med detta vill jag säga att om vi kan rikta en tydlig protest så kommer många att höra oss. Oppositionen är i själva verket en möjlighet.
När arbetarrörelsen föddes i vårt land var det inte i salar som dessa. Det var kring köksbordet, där några samlades och bildade studiecirkeln, fackavdelningen eller SSU-klubben. Det är så det går till. Några börjar. Utan pengar, anställda, bidrag, lyckades man skapa en arbetarrörelse. De hade en längtan efter ett annat samhälle, en vrede en över hur det förhöll sig och en övertygelse om vad som borde göras. Tänkaren Annemarie Lindgren har sagt att arbetarrörelsen är den första befrielserörelsen som lyckats. Sverige är idag ett av världens rikaste och jämlikaste länder. Förutsättningarna att förverkliga våra visioner är stora. Om viljan finns. Vi har visat att vi tillsammans kan förverkliga det omöjliga i det möjligas värld. Vi kan bara göra det genom att vilja och kämpa.Men idag tror vi inte längre att det är möjligtMyten om vår maktlöshet, ställer sig ofta i vägen för rörelsen. Arbetarrörelsen får aldrig bli en byråkratisk apparat, ett administrativt verk som bara förvaltar makten. Vi får aldrig slå oss till ro med att administrera en hygglig välfärd för nio miljoner svenskar.Då dör rörelsen. De sista åren av socialdemokratins regeringsperiod var vi för fega att kritisera samhället. Därför förlorade vi väljarnas förtroende.
Olof Palme sa till partikongressen 1978: “Dagens svenska samhälle är också i väsentliga delar en skapelse av arbetarrörelsen. Samhällskritiken kan lätt uppfattas som ett orättvist underkännande av det verk som generationer inom arbetarrörelsen skapat. Så hamnar vi lätt i en försvarsposition. Det var alldeles speciellt fallet när vi befann oss i regeringsställning.”
Orden kunde varit sagt i år. Kamrater,SSU har vinden i ryggen. Det säger jag inte för att jag vill peppa er blinda för verkligheten. Inte för att vår senaste tid inte skulle ha rymt stora problem, konflikter, strider, massmediala haverier ja trista skandaler. Värre är att SSU stått tillbaka medlems- och verksamhetsmässigt. SSU borde stå starkare idag än vi gör, det är jag den första att erkänna.
Lika väl har SSU medvind. Sedan vi samlades till kongress senast har val hållits och Sverige leds återigen av en renodlad högerregering. SSU växer när unga människor ser det samhälle som högerregeringen Reinfeldt nu skapar. Vi behöver vara många när vi ska störta Reinfeldt. Vi, inga andra, avgör hur det kommer att gå. Vi tillsammans gör skillnaden!***
Ett SSU som tror på sitt uppdrag. Ser det klart. Använder alla till buds stående medel för att sprida sina idéer. Det skapar en kämpande folkrörelse. Och kampen för vi med vrede och längtan. Så föds på nytt en arbetarrörelse som tror på sitt eviga uppdrag. Att rättvisan och framtidstron ska öka för alla. Vår kamp är evig för arbetarrörelsen bär socialismen inom sig som löfte. Om löftet ska hålla beror på oss, kamrater:
Poeten Göran Sonnevi har uttryckt det så här: Nu öppnar sig chansen, till ett annat sätt att levaSka vi ta den?Ska vi se den klart i ögonen
Jag tror chansens springa är mycket liten Den lyser vid tröskeln till en stängd dörr som kan öppnas
Den kan bara öppnas avmånga människor tillsammans
Tack kamrater! Härmed förklarar jag Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbunds 34:e kongress för avslutad!


#1 av Ludde Kristiansson den 15 augusti, 2007 - 17:08
Citera
Du kommer att bli en väldigt bra ordförande för vårt förbund! Jag hoppas att du för politiken framåt och utvecklar SSU, till det SSU som du vill att vi ska bli. Lycka till så ses vi i verksamheten!
#2 av Samuel Kazen Orrefur den 19 augusti, 2007 - 12:57
Citera
Mycket bra tal! Synd att du inte han hålla det.
När jag läste det började jag fundera över det här med demokrati. Du pratar mycket om att göra politiken förmögen att förändra och bygga upp demokratin. Detta är oerhört viktigt, men väldigt svårt. Talet om ideologiernas död verkar tyvärr inte vara helt taget ur luften. De partier som finns idag har gått mer och mer mot mitten då de mest är ute efter röstfiske. Den politiska debatt vanligt folk kommer i kontakt med är partiledardebatter som mest består av uppblåst retorik. Alla lovar nästan samma sak, och säger att de andras metod för att uppnå målet kommer att leda till en katastrof. Vanligt folk uppfattar politik som något av en ankdamm där alla skriker på alla.
Men det är trots allt något som går att lösa. Ett större problem är att demokratins natur som innehåller en mängd olösliga problem. Det handlar främst om frågor som vad är folkvilja? Vad ger en majoritet rätten att bestämma över en minoritet? Hur ska vi definiera äganderätten? Har man rätt att gå ur staten, ställa sig utanför majoritetsbesluten, på annat sätt än att emigrera? osv.
Det värsta av allt är att titta på demokratins verkliga inflytande och andelar av makten i dagens samhälle. Om vi bortser från engagemang, opinion, folkvilja och enbart tittar på det politiska systemet som påverkningsfaktor i praktiken så får vi mycket dåliga resultat. Företagen har växt sig större och större och i praktiken blivit som ”självständiga stater” med inflytande på den internationella arenan. Den starka påtryckningskraft ett fackförbund en gång kunde utgöra har reducerats enormt. Företaget kan enkelt flytta produktionen utomlands och välja en annan stat där skatter och andra påtryckningar är mindre. På så sätt uppkommer en osund konkurrens där företagen spelar ut olika stater mot varandra. Í dagens globaliserade värld måste påtryckningarna komma på en högre nivå. Vi måste bilda nya ”fackförbund” på en internationell nivå för att kunna återupprätta den demokratiska makten. FN är alldeles för svagt och EU är starkt begränsat och dessutom felaktigt organiserat.
Ensamma lilla Sverige kan inte ställa krav på storföretag som omsätter flera gånger så mycket pengar som hela Sveriges statsbudget! För att kunna återupprätta demokratin i en globaliserad värld behöver vi på något sätt ordna ett världsparlament.
Som det ser ut i dag kan måste vi sorligt nog erkänna att företag har mer än 50 % av den totala makten. Ett politiskt partis åsiktsprogram stämmer sällan mer än 50 % överens med den genomsnittliga väljaren. Och även om det gör det, är det inte alltid de valda politikerna i praktiken fattar de beslut som väljarna skulle ha valt själva. Det finns ett stort problem med representativ demokrati. Därför kan vi säga att folkviljan i princip har tillgång till 25 % av makten. Tänk sedan på att det sällan är hela folket som tycker samma sak. Oftast har de flesta något annat eget förslag eller håller inte med alls. Principen 51 % bestämmer över de övriga 49 % måste då tillämpas. I praktiken innebär detta att ingen folkvilja finns. Om hälften tycker +1 och hälften tycker -1 blir resultatet 0. Men låt oss säga att den ena sidan överväger med några få 1 %. Då får dessa fri tillgång till folkets 25 % av den totala makten. Om ca 1-3 % av folket har tillgång till 25 % av den totala makten vad blir då den genomsnittliga påverkningsfaktorn? Ok, detta är kanske att hårdra det lite. Låt oss vara snälla och hoppa över vågbrytarfenomenet och bara se till faktumet att majoriteten bestämmer. Då har folket absolut högst 12,5 % av makten att förändra i ett samhälle.
Hur ser du på de här problemen? Hur ska vi kunna återupprätta en stark demokrati?
#3 av Birgitta Hyttinen den 21 augusti, 2007 - 11:40
Citera
Grattis, Jytte!
Tror inte att du kommer ihåg mig, men vi satt tillsammans i ”Integrations- och äldreomsorgnämnden” i Huddinge kommun under förra borgarstyret. Jag för MP, du som sosse.
Jag blev innerligt glad när jag såg att du blev ordförande för SSU; världen behöver flera unga, arga kvinnor som syns och hörs och som har hjärtat i rätt plats!
Birgitta