Vet inte när det hände, men plötsligt har vi en naiv syn kring hur jobb skapas i Sverige.  Nu senast är det folkpartiets  Cecilia Wikström som tror att en ”skatterabatt” inom kultursektorn skulle skapa 2500 nya jobb. En redan tveksam utredning (från nationalekonomerna Jan Herin, Ulf Jakobsson och Anders Rydeman om hur många jobb en halvering av arbetsgivaravgifterna skulle skapa inom tjänstesektorn) ”appliceras” på kultursektorn. Hur den appliceringen har gått till beskrivs inte närmare i artikeln.

På nittiotalet då vi senast hade en borgerlig regering fördes exakt samma resonemang om hur sänkta arbetsgivaravgifter skulle skapa fler jobb. Det som inte lyckades då har inte bättre förutsättningar att bli framgångsrikt nu.

Två missuppfattningar Cecilia Wikström.  1. ”Skatterna är tillväxt- och jobbhämmande”.  Nej. Det är inte ett självändamål att ta ut skatter och givetvis kan det finns mer eller mindre positiva sätt utforma skattesystemet. Men man får inte glömma att skatterna används till olika utgifter. Det är framförallt  ”hur” man använder skatterna som avgör om de är positiva eller negativa för tillväxten. Satsningar på forskning, utbildning, och framtidsbranscher som läkemedelsindustri, bioteknik är givetvis framgångsfaktorer. På samma sätt är det positivt om de används till yrkesutbildningar som gör att vi får fler proffs i vården eller fler byggnadsarbetare, i dessa tider, då det riskerar bli brist på folk i dessa yrkesgrupper. Den moderatstyrda regeringen prioriterar bort utbyggnad av högskolan, satsningar på yrkesutbildningar och en arbetsmarknadspolitik som ju syftar till att matcha efterfrågan på arbetskraft med utbudet i form av arbetlösa. Om inte de långtidasrabetslösa får jobb idag när det är högkonjunktur. När ska det då ske?

2. ”Kulturen tjänar på att vi urholkar skattebasen ytterligare.” Så verkar ju Cecilia Wikström resonera som tror att fler ”skatterabatter” ska gynna kulturen. Men det är fel. Det är ju tvärtom så att kultursektorn tillhör dem som drabbas hårdast när skatteintäkterna minskar. Varför skulle annars mängder med kulturkonsumenter tvingats protstera mot beslutet att ta bort den fria entrén från de statliga muséerna? Varför skulle annars en rad kulturarbetare ha protesterat mot beslutet att försämra trygghetssystemen? Jo, därför att regeringens skattesänkningar innebär att kulturen drabbas dubbelt. Dels genom att vi får mindre resurser att statsa på kulturen, exempelvis till muséerna. Dels genom att kulturarbetarna, som redan i många fall lider av otrygga anställningar, nu får ännu hårdare villkor med sänkt A-kassa – och i framtiden lägre löner.