som gör det händer så mycket bisarrt just nu. Folk ballar ur, grälar offentligt, söker kontakt med främlingar på bussen, har synpunkter på varandras liv. Hörde av en kompis att hon och hennes syster diskuterat sin mammas humör på bussen. En äldre kvinna böjer sig då fram emot dem och frågar om deras mamma har alkoholproblem. Lite kränkande inte minst med tanke på att att det var en tonårings vanliga föräldraproblem som avhandlades och då mamman är nykterist..   

Själv var jag på picnic i Hagaparken igår och lyckades få kontakt både med polisen, Kinas president och ett coolt rockband inom loppet av två timmar.

Polisen: ”Hej”

Kompisen D: ”Är det grillen, det är för varmt va?”

Polisen: ”Det är eldningsförbud”

D: ”Det visste vi inte..”

Efter släckningsarbetet smyger plötsligt en bilkortege fram i Hagagrönskan. Kinas presidentfölje vill tydligen kolla in oss smyggrillare lite närmre. Bäst vi funderar på hur vi tydligast ska demonstera vår avsky mot att deras diktatur åker handen upp till automatisk hälsning till deras vinkande. Och var det inte en videokamera kvinnan i bilfönstret hade vänd mot oss? Hm nu är man fångad vinkandes på presidentens hemavideo..

På vägen hem träffar vi en glammig rockgrupp. Sådana som vanligtvis bara syns i tidningarna. Vad är det som hänt kan inte vanligt folk få vara i fred en söndag?

Appropå bisarrt så har vi moderaternas familjepolitik. Den är lika omodern som kristdemokraternas. Lika kristen och lika fixerad vid den ”den lilla världen” (där vi kvinnor får bestämma). På en SSU-kurs bytte vi ut partiernas namn mot bokstäver i de politiska handlingsprogrammen. Alla kursdeltagare var övertygade om att de läste kristdemokraternas familjepolitik när de hade moderaternas framför sig.  

Så jag förstår frustrationen de moderata riksdagsledamöterna gav uttryck för genom söndagens DN-debatt.  Jag är inte heller förvånad över Reinfeldts mesiga svar på densamma. Reinfeldt som är van att bestämma själv, vill plötsligt lyssna på partiet. Kan det bero på att det är så känsligt? Att homofobin är så djupt rotad?

Under de senaste veckorna har jag ägnat mycket tid åt att träffa medlemmar i alla delar av Sverige. Jag har mött ett starkt SSU med många medlemmar som vill göra skillnad. Men en sak som gjort mig bekymrad, är att det finns medlemmar som inte känner delaktighet i dagens SSU. Så får det inte vara. Det är därför jag skriver detta brev till dig som är verksam i vår organisation. 

Jag vill att alla i SSU ska känna att de kan vara med och påverka hur SSU ska utvecklas. Det finns många frågor som är viktiga för SSU: s framtid. Vi behöver skapa en organisation som präglas av öppenhet, engagemang och nyfikenhet och som är välkomnande för alla som delar våra värderingar. Det är ett ständigt arbete som vi alltid måste jobba med och som vi aldrig blir kommer att bli helt färdiga med.  

Dessa frågor och många fler vill jag diskutera med er medlemmar.

 1.       Diskutera inrättandet av två vice ordföranden! Många har vittnat om att SSU behöver en breddad ledning för att fler ska känna sig representerade. Mitt förslag är att vi inrättar två vice ordföranden. Det kan vara ett sätt att ta tillvara mer erfarenhet och på så sätt bli starkare tillsammans. 

2.       Politiken ska utformas av medlemmarna! Många medlemmar har beskrivit att de önskar att SSU måste fokusera mer på att utforma vår egen politik. Jag håller med. SSU ska ligga före partiet och ha svaren på framtidens frågor. Mitt förslag är att vi tillsätter nationella arbetsgrupper med distriktsrepresentanter som får utveckla politikområden även mellan kongresserna. Genom att vi pratar mer politik med varandra både enar och stärker vi organisationen. 

3.       SSU behöver bättre samtalsklimat! SSU har alldeles för länge präglats av falangbildningar och konflikt. I SSU ska vi prata med varandra, inte om varandra. Vi behöver bli bättre på att stå upp för våra värderingar och agera enligt dem också i bemötandet av varandra. 

4.       Inför en rättvis representation! Förbundsstyrelsen måste spegla distrikten. Vi ska ha en jämn spridning mellan små och stora distrikt och hela landet ska finnas representerat. Särskilt viktigt är det att de distrikt som inte har känt sig delaktiga får en ökad representation. Alla ska kunna känna sig representerade i förbundet. 

5.       Det ska vara högt i tak i SSU. Diskussioner och olika åsikter stärker oss. I en politisk organisation är det naturligt att medlemmar har olika viljor och önskemål. När vi till slut har fattat våra beslut står vi starka sida vid sida. 

6.       Fortsätt att arbeta enligt framtidskommissionens principer! Framtidskommissionens slog fast att det fanns två sidor i SSU, slarvigt kallat höger och vänster. Man slog också fast att en ena sidan, vänstern, under lång tid missgynnats. Det är viktigt att vi fortsätter arbeta enligt framtidskommissionens förslag. Delning av makt och ansvar i förbundet är viktigt för att hindra att det sker igen. 

7.       Ökad maktdelning och öppenhet i SSU! Genom ett delat ledarskap med två vice ordföranden och ett starkt VU kommer hela SSU att vara med och styra SSU:s framtida utveckling. SSU måste också präglas av öppenhet. För att ta bort misstänksamhet och oro krävs mer öppenhet, insyn och delaktighet i förbundsstyrelsens och förbundsexpeditionens arbete.  

8.       SSU behöver fler mötesplatser! Inget är så bra för politiken och verksamheten som samverkan. Jag tror att vi kan öka och bredda vår verksamhet om distrikt och kommuner uppmuntras till fler samarbeten. Distrikten måste få stöd för att kunna genomföra kurser och möten gemensamt mellan varandra. Många medlemmar har också sagt till mig att de vill få tips på bra verksamheter från andra distrikt eller kommuner. Vi måste bli bättre på kunskapsöverföring i organisationen. Jag tror att förbundet kan spela en viktig roll här. 

9.       Fortsatta satsningar på tjejer. I helgen genomfördes en väldigt bra feministiskt förbundskurs. Vi behöver fler sådana satsningar så att tjejer får möjlighet att ta plats och delta på samma villkor som killar.   

10.   Mer dialog mellan förbund och distrikt! Utveckla ordförande/ombudsmannakonferensen till att handla mer om dialog och ett gemensamt utformande av till exempel kampanjinsatser. Fokus måste förflyttas från förbund till distrikt. SSU förbundet måste bli bättre på att stötta distrikten både ekonomiskt och organisatoriskt. 

11.   Ett politiskt starkare SSU. Genom vi jobbar med dessa punkter så stärker vi vår organisation. Det gör oss också starkare politiskt. För mig handlar det om att våga prioritera, att verkligen lyfta fram avgörande frågor. Efter samtalen med många SSU:are ser jag tre viktiga prioriteringar: skolan, mångfalden och vår rörelses internationella solidaritet. Tillsammans måste vi våga ompröva gamla åsikter och formulera framtidsinriktade förslag.   

Framtidskommissions arbete var avgörande för att lösa SSU:s problem inför förra kongressen. Mycket har hänt och blivit bättre men vi kan samtidigt se att vi inte är framme vid målet. Det handlar både om att se problemen, men framförallt om att finna framtidslösningar. Målet måste vara ett SSU där alla känner sig delaktiga. Jag hoppas att detta kan vara startpunkten på en diskussion som kommer att göra SSU mer enat, starkare och gladare.  Tillsammans gör vi skillnad.   

Kolla in Carl Bildts blogg. Den 25 maj då det hade varit frågestund i riksdagen om klustervapen skrev Bildt så här:”På samma sätt som Norge förklarat att man har ett sådant (moratorium) kan man ju säga att vi också har det. Vi använder inga klustervapen. Endast i det yttersta nödläget av ett direkt och allvarligt anfall mot Sverige skulle det kunna bli aktuellt att använda de mycket fåtaliga vapen av denna kategori som finns i de svenska förråden.”

Tänk om vi hade kärnvapen och resonerade på samma sätt. Endast om det blir krig har vi för avsikt att använda de få vi har i våra förråd, så egentligen tillhör vi de kärnvapenfria länderna…

Eller tänk den virtuella Carl Bildt i den svenska virtuella ambassaden som öppnar en garderob fylld med klustervapen. Det skulle ju kunna bli ett maffigt Star Wars.