Vaknade av det vackra vädert idag, men blev på dåligt humör efter att ha hört Reinfeldts bortförklaringar på morgonekot. Reinfeldt har kritiserats för att han under sin resa i väst inte vågat kritisera USA varken för kriget i Irak, tortyrcentralen i Guantanamo eller den livstidsdömda Annika Östbergs situation. Han motiverade då sin tystnad med att han inte var ute efter att ”peka finger” eller ”demonstera”. Nu har han tydligen kommit på att den talregeln inte fungerar och motiverar istället sin feghet med att han inte tycker att det är ”hans roll att tala om enskilda ärenden” då han träffar statsledare runt om i världen. Att sedan Göran Persson, Tony Blair och George Bush har arbetat och arbetar så glömdes bort när fegheten skulle bortförklaras.
Jag håller med Svenska Amnestys presschef Elisabeth Löfgren, som berättade vad det egentligen handlar om. Reinfeldt har härmed deklarerat att han inte kommer att bråka särskilt hårt när mänskliga rättigheter kränks.
